VARFÖR JAGAR POLISEN PLANKARE?
’’Utan oss kan inte biljettkontrollanterna göra sitt jobb i vissa områden’’, menar polisen. Men samtidigt blir spärrlinjen ett verktyg i gränspolisens sökande efter papperslösa. Vi följde med poliser och SL-kontrollanter på jobbet en dag.
Biljettkontrollen har slutat jaga plankare på röda linjen mot Norsborg. De utsätts för hot och våld från grovt kriminella som inte vill se dem där. Men nu är kontrollanterna tillbaka med uppbackning från polisen. Samtidigt blir spärrlinjen ett verktyg i gränspolisens jakt på papperlösa.
– Efter Hornstull har vi inte haft kontroller. Inte mot Norsborg i alla fall. Inte utan uppbackning av polisen, berättar biljettkontrollanten Vanessa.
De senaste månaderna har de blåa jackorna lämnat walk over på röda linjen söderut. Anledningen? Den tuffa arbetsmiljön. Där hot och våld är vardag.
Men just denna onsdagsmorgon är annorlunda.
– Bli inte extra tuffa bara för att ni har tio poliser i ryggen. Jobba på som vanligt. Om ni stöter på problem kliver vi fram och försöker lösa det på ett bra sätt.
Martin Lazar från Botkyrkapolisen går igenom strategin inför det gemensamma arbetspasset på biljettkontrollanternas huvudkontor i Liljeholmen. Idag ska de få uppbackning, för att genomföra stora kontroller i Tumba och Alby.
En kopp svart i en pappersmugg. Sen ut i samlad trupp till busstorget i Tumba. Om knappt fyra timmar kommer 88 personer åkt fast utan giltig biljett.
Flera papperslösa kommer också få åka med gränspolisens gråa skåpbil. Från spärrlinjen i Alby till Migrationsverkets förvar i Märsta.
Att planka är egentligen inte olagligt. Men reser du utan biljett och fastnar i en kontroll måste du betala SL:s tilläggsavgift på 1 500 kronor. Vägrar du samarbeta kan du göra dig skyldig till ett brott: ringa bedrägeri.
Biljettkontrollanten Ivana har precis berättat att hon älskar sitt jobb. Du rör på dig och du träffar folk. Kollegorna... underbara! Nu står en arg kille och skriker på henne.
– Vad fan är ditt problem?! Jag har ju biljett.
Killen på bussen från Storvreten har visat upp en studentbiljett. Men saknar intyg.
– Det är ju uniformen de tjafsar med. Inte med mig personligen. Jag är ensamstående mamma och är glad att jag har det här jobbet. Jag kämpar, sa Ivana alldeles nyss.
Nu skriker killen att han ska ha hennes namn. Han är närgången. Han säger att han känner igen Ivana. Polisen tar snabbt över.
Ivana rycker på axlarna.
– Du ska se hur det låter när vi är själva utan polis. Vi blir hotade och knuffade. Jag har kollegor som blivit slagna. Blir det våldsamt avbryter vi och hoppas på det bästa.
Inte ens när polisen är med finns några garantier.
– Du kan ju berätta hur det gick sist när vi var med i Fittja, säger Martin Lazar.
Biljettkontrollanten Venessa glömmer inte den arbetsdagen.
– Stämningen var spänd så fort vi klev över spärrlinjen. Trots att polisen var med var det många som inte brydde sig. När polisen lämnade oss ensamma blev vi rädda.
Martin Lazar och hans kollegor hade fått syn på en tongivande kriminell person i området och sprungit efter, bort från tunnelbanan. Plötsligt dök ett gäng upp vid spärrarna.
– Vi var ensamma i tio minuter kanske. Folk dök upp utifrån, de hade inte ens rest. De var där för att köra bort oss. De skrek och knuffades, berättar Vanessa.
Fittja är just nu en tunnelbanestation dit ordningsvakter inte åker utan förstärkning.
– Vi ska inte ha några parallellsamhällen, där vissa stadsdelar slipper undan biljettkontroller. Tyvärr ser det ut så idag, säger Martin Lazar.
Stadsdelen har problem med öppen droghandel. Kriminella nätverk har ett
Du ska se hur det låter när vi är själva utan polis. Vi blir hotade och knuffade.
visst våldskapital här. Men enligt polisen är det på god väg att brytas. Många Fittjabor är ”trötta på skiten”. Allt fler ringer och tipsar polisen.
– För att lyckas måste vi se helheten och även jobba med de små frågorna. Vi har ett beteendeproblem. Folk måste börja göra rätt för sig och säga ifrån när någon gör fel.
Buss efter buss lastar av i Tumba. En ung kvinna gråter hysteriskt. Hon har biljett. Men mormor, som inte talar svenska, har åkt på en ungdomsbiljett.
– Your name! What’s your name?
Nu vill gränspolisen se hennes IDhandlingar. Tjejen försöker slita sig loss. Men gränspolisen Christian har henne i ett fast grepp.
Seble är på besök i Tumba för att hälsa på vänner. Hon går förbi och ser kalabaliken.
– Jag pratar samma språk, säger hon försiktigt men blir bryskt avvisad.
Polisen blev arg utan anledning, tycker Seble.
– De har rätt att fråga. Men hon är en gammal kvinna. Hon förstår inte engelska och fattar inte vad som händer. Självklart ska polisen göra sitt jobb. Men gör det med respekt, säger hon.
En kvart senare har den äldre damen tagit upp ett utländskt pass ur väskan. Gränspolisen Jerk Wiberg söker i polisens och Migrationsverkets system med en bärbar dator.
– Hon har en pågående asylprocess. Inga problem, säger Jerk och lämnar över till biljettkontrollen.
För en polis är tårar och undanflykter vardag, berättar Martin.
– 1500 kronor är mycket pengar. Jag kan förstå, det är tufft. Men vi kan inte särbehandla för att någon gråter.
Jerk gör en ny sökning i datorn på en man utan svenska ID-handlingar.
1 500 kronor är mycket pengar för en familj. Jag kan förstå, det är tufft. Men vi kan inte särbehandla för att någon gråter.
Träff. Både hos polisen och Migrationsverket.
– Efterlyst. Han tillhör kategorin som får avslag från Migrationsverket på löpande band. Högaktiv i kriminella kretsar. Som sätter i system att söka asyl för att få tid att skicka hem så mycket gods som möjligt under tiden, säger Jerk.
Mannen förs till gränspolisens skåpbil.
– Nu väntar timmar av förhör på Norrmalms polisstation.
Rasprofilering eller effektivt polisarbete? Sökandet efter papperslösa längs med tunnelbanans spärrlinje är en kritiserad metod. 2012 slog det som kom att kallas för ”Reva-debatten” ner som en bomb.
Polisen hade fått i uppdrag att tillsammans med Migrationsverket öka effektiviteten i arbetet med utvisning- arna. För polisens del innebar det i praktiken mer tid åt spaningsarbetet: inre gränskontroller.
Kanske var det också därför allmänheten upplevde att kontrollerna i tunnelbanan ökat. Flera stockholmare berättade i nationella medier hur de blivit stoppade även med biljett.
’’Jag stod och väntade på en kompis innanför spärrarna och jag hade dragit mitt SL-kort. Då kom det en polis och frågade mig om jag skulle kunna följa med åt sidan. Jag skulle vilja se ditt pass för du är misstänkt för att ha kommit illegalt in i Sverige’’, berättade ett vittne för SVT och P3 Nyheter.
Svenskar som upplevde att de stoppats på grund av sin hudfärg? Debatten kom att handla om rasprofilering och diskriminering.
Men enligt gränspolisen Jerk Wiberg är det inte så en inre utlänningskontroll går till. Inte här idag i alla fall.
– Nej. Vi kan inte gå på alla som ser
… det är inte vi poliser som har beslutat att de ska åka tillbaka. Det är andra myndigheter. Och det är mitt uppdrag att upptäcka och omhänderta dem.
ut att vara födda utanför Sverige. Det skulle vara oerhört ineffektivt. Vi är så många som har ett utländskt utseende.
Reva-debatten skapade en ängslighet i polismyndigheten, menar han.
– Till och med tunnelbanepolisen blev påhoppade när de jobbade. Ingen fick arbetsro, det var helt hysteriskt.
Flera poliser slutade utföra kontrollerna. Det blev för jobbigt.
– Många poliser visste inte vad som var rätt och fel. Det kom inga tydliga signaler uppifrån vad som gällde. Polisledningen valde att backa, trots att lagstiftningen ger stöd.
Idag är Reva-debatten död. Men de inre gränskontrollerna har ökat.
– Det ingår i varje polis arbetsuppgift att utföra inre utlänningskontroller. Och det är vårt uppdrag att utbilda poliser hur man gör, säger Jerk.
Dags för lunch. Oxfilépasta. Och så vidare till nästa pass i Albys t-bana. – Där blir det att göra ska du se, skojar en gränspolis.
Många vänder i rulltrappan när de ser de blåa jackorna. Där nere på plattformen står polisen och skickar upp smitarna mot spärrarna. Ett råd till alla som vill hålla sig under polisens radar: köp ett SL-kort.
Dörrarna stängs. Tågen lämnar plattformen. Efter det första tåget fastnar sex personer i biljettkontrollen. På knappt två timmar fastnar 59 personer utan färdbevis.
En kille utan biljett vägrar visa leg. Polisen söker i fickorna och hittar en burk med en större mängd narkotika, förpackad för försäljning.
– Många yrkeskriminella rör sig i tunnelbanan. Vi rör oss inte så ofta här och det är lätt att undvika kontakt. Åker du bil däremot fastnar du förr eller senare i en trafikkontroll, säger Martin Lazar.
Vill du hålla dig undan polisen är det enkelt. Köp ett SL-kort.
– Betalar du rinner du rakt igenom kontrollen.Yrkeskriminella brukar å andra sidan inte vara så slipade. Struntar man i en lag struntar man oftast i de andra också, säger Jerk Wiberg.
En ung pojke från Uzbekistan fastnar i kontrollen.
– Vad heter din mamma och pappa, frågar Botkyrkapolisen Firas med vänlig röst.
Pojken är bara 14 år. Han vill inte ge poliserna namn och telefonnummer till föräldrarna. Han håller sig lugn, trots att han nu är omringad av poliser som ställer frågor. Han säger inte ett ord om familjen. Som om hela världen hänger på en skör tråd.
Varför ska polisen jaga papperslösa i Alby och Fittja? Är inte det en slags profilering?
– Inre utlänningskontroller är en del av uppdraget. Polisen måste vara effektiv. Det vore ju dumt att göra lika många kontroller i Danderyd. När vi vet att det bor fler gömda personer hos släktingar och vänner i Alby, säger Firas.
Hur känns det?
– Jag har själv utländsk bakgrund och har släktingar som kommer hit. Som flytt från krig. Som inte vill åka tillbaka. Som inte har något hem kvar. Allt är borta. De skulle göra allt för att slippa åka tillbaka. Jag vet att det är tufft, säger Firas och fortsätter:
– Men det är inte vi poliser som har beslutat att de ska åka tillbaka. Det är andra myndigheter. Och det är mitt uppdrag att upptäcka och omhänderta dem.
När nästa tåg kommer in får gränspolisen att göra. Fyra knegare från Georgien frihetsberövas och körs från spärrlinjen i Alby till Migrationsverkets förvar i Märsta.
Och pojken? Han fick gå. Den enda som slapp undan idag.