”De förstår inte att C är ett ganska bra betyg”
Betygen i socioekonomiskt utsatta områden har stigit. Och det är tjejerna som dominerar.
För Naema Abone på Lillholmsskolan i Skärholmen är höga betyg viktigt, eftersom hon vill söka in till ett bra gymnasium.
– Jag vet inte exakt vad jag vill göra men jag vet att jag vill ha en ljus framtid, säger hon och förklarar att höga betyg är en förutsättning för att bli framgångsrik.
Kompisarna Ayan Said och Noora Hassan instämmer. Betyg är något de tänker mycket på, särskilt eftersom de går sista året på högstadiet och ska in söka till gymnasiet i december.
– Jag vill bli advokat, så jag måste få höga betyg så jag kan komma in på juristlinjen på gymnasiet. Min mamma föreslog att jag borde bli advokat och jag gillade idén, säger Ayan.
Fastän tjejerna vill klara skolan bra och sätter press på sig själva, upplever de alla att föräldrarna också förväntar sig höga betyg.
– Det behöver inte vara något negativt att föräldrar pressar ungdomar. Egentligen är det positivt, för det visar att de bryr sig, säger Ayan.
– De sätter press för att vi ska få bättre möjligheter i framtiden, och ta mer ansvar, fyller Naema i.
Nervös för reaktionen
Men ibland kan pressen slå över till rädsla för att misslyckas. Det måste både föräldrar och lärare tänka på när de pratar betyg med ungdomar, säger tjejerna.
– Innan man ger dem sina läxor är man rädd för att de ska bli besvikna, säger Jing Rong Xu.
Naema berättar att hon ofta är nervös för föräldrarnas reaktion.
– Man tror att de ska bli besvikna redan innan det har hänt. Jag tror att det är för att det har hänt många gånger förut, så man är beredd, fortsätter Naema.
Sumaya Mohamed fyller i att hon kan vara orolig över att både föräldrar och lärare ska tro att man underpresterar, trots att man har gjort sitt bästa. Ayans lösning är att vända besvikelse till något positivt.
– Det är bara att börja om igen, försöka en gång till och göra bättre nästa gång, säger hon.
Ghid Jameel känner igen sig i känslan av besvikelse från de vuxna.
Killarna halkar efter i skolan, medan tjejerna slåss om toppbetygen. Men medaljen har en baksida. Vi träffar niondeklassarna Ayan, Sumaya, Noora, Naema, Jing och Ghid som berättar om pressen att prestera och rädslan för att misslyckas.
– Säg att du fick nio av tio på ett prov och då frågar de varför man inte fick tio.
– Fast även om mina föräldrar också gör så, känner jag ändå att jag har gjort mitt bästa och att jag kan försöka få bättre nästa gång. Man ska fråga varför man fick fel så att man lär sig, och föräldrar och lärare borde hjälpa en med det, säger Jing.
Berättar för släkten
Hennes föräldrar pratar gärna om hennes bedrifter i skolan med andra släktingar, något de andra tjejerna känner igen från sina föräldrar.
– Mina föräldrar brukar berätta för släkten när jag har varit duktig och gjort något bra, då vill jag bara gå därifrån. Det är okej att de gör så men helst vill jag bara få det överstökat, skrattar Jing.
Hur ska lärarna bäst han- tera högpresterande elever? Tjejerna tycker att det är viktigt att lärare inte höjer ribban alltför mycket för elever med höga betyg, eftersom det kan skapa obalans i klassrummet och betygsättningen.
– Om en elev är bra känns det som att lärarna sätter extra stor press, för att lärarna vet att man är duktig och vill pressa ännu mer, säger Sumaya.
Naema har själv känt av den typen av press från lärare.
– Lärarna tror att man kan ännu mer och höjer kraven. Det är inte rättvist för att det blir ojämnt, de som inte anstränger sig lika mycket får godkänt lätt och de som får höga betyg får svårare att få A, förklarar Naema.
De säger också att stökiga elever och högpresterande elever får mer uppmärksamhet, och att lärare måste motverka det.
– Alla elever däremellan blir bortglömda, och då kanske man väljer att bli stökig eller jätteduktig för att få mer uppmärksamhet. Lärare får inte favorisera, man måste ge alla uppmärksamhet, säger Noora.
Jämför sig med andra
Det är vanligt att man jämför betyg med varandra, berättar kompisarna. I hemmet är det också vanligt att prata betyg.
– Mina föräldrar pratar nästan bara om betygen, säger Jing.
– Och vad man ska bli, fyller Ayan i.
Naema vill egentligen prata mer om skolan med sina föräldrar men tycker att det finns ett kunskapsglapp som gör att det är svårt.
– De förstår inte vårt betygsystem eller hur det går till i skolan här. De gick i skolan en annan tid, och en annan plats så ibland är det svårt att förklara, säger Naema.
Ayan förklarar att just betygssystemet skapar konflikt ibland.
– De förstår inte att C är ett ganska bra betyg och undrar alltid varför man inte fick ett A. Jag tror inte de hade lika många steg i betygen som vi har, fortsätter Ayan.
Noora tror att föräldrar pratar mycket om betyg och pressar sina barn för att de vill att deras barn ska ha bättre möjligheter än de själva har fått.
– Min mamma till exempel kör taxi, det är inte fel eller dåligt men jag vet att hon vill att jag ska få det bättre. Och att jag ska kunna välja vad jag ska bli, och det kan man om man är bra i skolan, säger Noora.
Säg att du fick nio av tio på ett prov och då frågar de varför man inte fick tio.