Nu finns det nytt hopp för Göm­ma­rens gro­dor

BotkyrkaDirekt Norra - - NYHETER - An­na Sjögren

Troll­slän­dor, dykar­bag­gar, rå­djur och en mas­sa gro­dyng­el. Hud­dinge kom­muns nya grod­dam­mar i Göm­ma­rens na­tur­re­ser­vat har för­vand­lat en torr­lagd öde äng till ett vat­ten­hål för fle­ra av sko­gens in­vå­na­re.

Tho­mas Strid, kom­mu­ne­ko­log, ser ut över en av de tre grod­dam­mar som han an­la­de på äng­en in­till Kolar­torp för­ra året. Här sam­la­des Göm­ma­rens gro­dor för att spe­la i mars och april.

– Ja de dej­ta­de här och pa­ra­de sig, sä­ger han.

Nu ser han re­sul­ta­tet av sin ska­pel­se: en mas­sa gro­dyng­el sim­mar om­kring un­der den gröngrum­li­ga vat­ten­y­tan. Då och då tit­tar de snabbt upp ovan­för för att tes­ta lung­or­na som de hål­ler på att ut­veck­la in­för li­vet på land. Om någ­ra vec­kor har de ut­veck­lats till full­stän­di­ga gro­dor och läm­nar vat­ten­li­vet.

– Det är som att se evo­lu­tio­nen här, grod­dju­ren var ju de förs­ta som fick ben och gick upp på land. Men de kom­mer fort­fa­ran­de till vatt­net för att fort­plan­ta sig, sä­ger han.

Och om­rå­det har fak­tiskt va­rit en na­tur­lig våt­mark för l ä n g e s e n . Men u n d e r 1800-ta­let bör­ja­de man di­ka ut och torr­läg­ga våt­mar­ker för att för­vand­la dem till od­lings­mar­ker. Det lyc­ka­des ald­rig här.

– Man miss­lyc­ka­des med od­lings­pro­jek­tet och för­stör­de våt­mar­ken, så det gick ju in­te så bra, sä­ger Tho­mas Strid.

25 grod­dam­mar

Kom­mu­nen har nu an­lagt 25 grod­dam­mar i si­na na­tur­re­ser­vat, del­vis med stöd från Läns­sty­rel­sen. Och det är in­te ba­ra gro­dor­na som fro­das i och kring dem. De har bli­vit vat­ten­hål som loc­kar till sig fle­ra av re­ser­va­tets in­vå­na­re.

En snok sim­mar för­bi och troll­slän­dor skim­ran­de i guld och blått ja­gar in­sek­ter och pa­rar sig. Hud­ding­eDi­rekt ser ock­så en dykar­bag­ge, och en igel ta en sim­tur och spår från rå­djur vid vat­ten­bry­net. Det är en otro­ligt stor bi­o­lo­gisk mång­fald här, kon­sta­te­rar Tho­mas Strid.

Som vat­ten­le­van­de lar­ver och yng­el hål­ler gro­dor­na rent ge­nom att äta små­djur och al­ger, som vux­na äter de spind­lar, snig­lar och and­ra små­kryp.

– Gro­dor­na har dels ett eget vär­de i sig själ­va. De är ock­så vik­ti­ga som mat för and­ra djur. Rä­var, tra­nor och många rov­fåg­lar, som orm­vråk, le­ver av dem, sä­ger Tho­mas Strid.

Och gro­dor­na är för all­tid trog­na sin ort.

– And­ra djur läm­nar sitt hem när de ska bil­da fa­milj. Men gro­dor­na åter­vän­der all­tid till den dam­men de föd­des i när de ska skaf­fa barn, sä­ger Tho­mas Strid

Det är som att se evo­lu­tio­nen här, grod­dju­ren var ju de förs­ta som fick ben och gick upp på land.

FOTO: AN­NA SJÖGREN

STOLT FAR. Kom­mu­ne­ko­log Tho­mas Strid be­trak­tar sin ska­pel­se: tre grod­dam­mar vid Gömmaren. Gro­dyng­el.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.