Min in­re kalv var på grön­be­te

BotkyrkaDirekt Norra - - ÅSIKT & DEBATT -

Det är som om den lju­va som­mar­ti­den bok­stav­ligt skri­ker det: Kom ut! Sä­song­ens ”ut­flyk­ter till nya plat­ser” mås­te helt en­kelt star­ta. Och ef­ter ett tips från sä­ker käl­la fö­re­slår jag Korp­ber­get i Vår­by. Re­ak­tio­ner­na på för­sla­get in­ne­hål­ler, om man le­tar no­ga, spår av en­tu­si­asm. Hus­bon­den häng­er på. Men ena tö­sen mås­te plug­ga och den and­ra tar högst mot­vil­ligt på sig cy­kel­hjäl­men. Hur långt är det?

Då GPS-funk­tio­ner klas­sas som fusk i vår fa­milj blir det till att frå­ga sig fram om vägen. Men det är en del av char­men. Vi tram­par på i den ku­pe­ra­de ter­räng­en och når till sist ber­get. En skylt vi­sar att det även finns en även­tyrs­slinga i sko­gen på ber­get. Man blir onek­li­gen ny­fi­ken.

Wow, vil­ken ut­sikt!! (höjd­räd­da gö­re sig ic­ke be­svär!) Här har tal­lar stått i fle­ra hund­ra år och om­slu­tit ber­get. På vi­kin­ga­ti­den tän­des vård­ka­sar i om­rå­det, för att var­na om in­kom­man­de fi­en­der. I dag har de er­satts av ett gäng kil­lar som gril­lar och långt där ne­re, tra­fi­ke­rar den gu­la fär­jan helt fred­fullt Slagsta – Jung­frusunds­le­den. Och så vi, med fi­kat på vår filt. Min in­re kalv har änt­li­gen kom­mit på grön­be­te.

Vi bry­ter upp in­nan ho­ri­son­ten slu­kar so­len helt och in­sek­ter­na hin­ner ta sik­te på oss, till kvälls­vard. Jag tän­ker på hur många urin­vå­na­re här på ud­den i Vår­by, de man tror kal­la­des Hud­dung­ar, som sä­ker­li­gen gjort li­ka­dant.

Sti­gen till­ba­ka till cyk­lar­na går ige­nom trolsk skog. På vägen, där vil­lor­na med sta­dens mest stor­slag­na lä­ge ställts på rad, hop­par vi på ho­jar­na igen. ”Åh, här skul­le kan man kun­na ha fe­ta fes­ter” ut­bris­ter dot- tern. Vi tram­par hemåt ge­nom Vår­by och Skär­hol­men. Rad­hus­läng­or med näs­tan igen­vux­na ute­plat­ser var­vas med al­lé­er av slit­na fler­vå­nings­hus där ned­drag­na tra­si­ga per­si­en­ner är stan­dard. Fot­bolls­mat­chen på­går än­nu hör vi. Lek­par­ker­na har gått in i sin kvälls­vi­la. Ba­ra fåg­lar­na kvitt­rar oför­tru­tet om da­gens be­gi­ven­he­ter.

Men pre­miärut­flyk­ten når, trots mitt lyc­ko­rus, inga and­ra höj­der än dem vi just tra­vat upp för. Trots ner­förs­bac­kar­na hem så är dot­tern sten­hård i sin dom. ”Det räc­ker med att gå ner till stran­den näs­ta gång!” sä­ger hon but­tert. Suck!

Men så slår det mig att de nya häng­mat­tor­na, som satts upp vid Sätra­ba­det, ju åter­står att pro­vas. Att få ding­la i en sån, i skönt säll­skap, med Mä­la­rens glitt­ran­de vat­ten i sol­ned­gång som ut­sikt – det är in­te fy skam det hel­ler.

Då GPS­funk­tio­ner klas­sas som fusk i vår fa­milj blir det till att frå­ga sig fram om vägen.

F O T O : H E N R I K L I N D S T E D T

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.