Här hittar du skogens guld
Var är kantarellerna?! Sommarens torka har ställt till det för svampplockarna. Men misströsta inte! Det ovanligt varma vädret har fått riktiga rariteter att växa.
En colossus! Titta! Det här är en riktig raritet, den är jätteovanlig”, säger Kjell Hedberg, mykolog och ordförande i Söderorts svampförening.
Ur mossan tornar en böljande brun svamphatt upp sig. En jättemusseron.
– Den växer över hela Södertörn, men det kan gå år innan vi hittar en igen. Och det är första gången vi hittar en just här va?
Thomas Strid, kommunekolog i Huddinge kommun, nickar förnöjt. Det är inte den första ovanliga svamp vi har snubblat över under vår timmes långa promenad på den 9 000 år gamla tallheden i Flemingsbergsskogen. Skrovlig taggsvamp, ruttaggsvamp och blå taggsvamp är bara några exempel.
23 kilometer från huvudstadens trafikstockningar och pulserande storstadsliv finns en skog av nationellt värde.
– Det här är ju mer vildmark än vildmarken i Norrland. Skogen har varit i princip orörd i tusentals år. Det här borde ses som ett världsarv, säger Kjell.
På den karga heden blottas klipphällar och smala krokiga gamla träd växer med goda mellanrum i den grunda jorden. Vi är ungefär 90 meter över havet. På stenåldern bodde människor här på det som då var en av de första skärgårdsöarna (fastlandet började inte förrän man kom till dagens Västerås).
Det är tack vare Kjell och Thomas och deras vänner som den speciella artrikedomen i den här skogen har blivit känd. De har spenderat tusentals timmar i skogen och kan den numera utan och innan.
– För några år sedan hade vi mykologer från hela landet med oss ut hit. Mellan frukost och lunch hittade vi 200 olika svampsorter.
Inte kört för svampåret
Om du är nybörjare på svamp bör du hålla dig till de sorter du är 110 procent säker på inte är giftiga. Fel svamp kan innebära döden. Många känner till Karl-Johan, trattkantareller och gula kantareller. På vår skogstur hittade vi ett par Karl-Johan, men övriga vanliga matsvampar lyste med sin frånvaro.
Men det är inte kört, trots att det har varit ett dåligt kantarellår än så länge. Det enda som krävs är regn.
– Mycelet, som ju är själva svampen, klarar torkan bra. Det har ju varit bisarrt varmt, men nu när regnen börjat komma så har svampkropparna börjat dyka upp. Många har börjat hitta svart trumpetsvamp nu, säger Kjell.
De tipsar också om att försöka lära sig några andra matsvampar.
– Det finns ju så himla mycket god svamp som står helt orörda för att ingen vet om dem, säger Kjell medan han luktar på en mandelkremla.
För svampnördarna Kjell och Thomas har det varma klimatet öppnat en helt ny värld. Oavsett om svampar ploppar upp ur marken lever mycelet vidare under jord.
– Svamparna vi ser ovan jord är ju som äpplena på ett äppelträd. Det är ju trädet som är själva växten – liksom mycelet är själva svampen – och det är inte varje år trädet bär frukt, förklarar Thomas.
Olika svampar behöver olika förhållanden för att ”bära frukt”. Efter sommarens extrema väder har man därför kunnat se svampar som troligen inte sett dagens ljus på hundratals år. Till exempel ploppade det upp djävulssopp i Uppsala. Det är en ovanlig svamp som man tidigare bara trodde fanns på Öland och Gotland.
– Den här sommaren har liknat värmeperioden vi hade på 1700-talet. Så mycelet har legat och väntat sedan dess, det är ju rätt coolt.
Skogen har varit i princip orörd i tusentals år. Det här borde ses som ett världsarv.