FITTJAS KVIN­NOR BRO­DE­RAR SI­NA LIV

Att ta sig ur ett ofri­vil­ligt äk­ten­skap, för­lus­ten av ett barn och läng­tan till ha­vet. Med färg­gla­da ty­ger, trå­dar och pal­jet­ter bro­de­rar en grupp kvin­nor be­rät­tel­ser­na om sig själ­va – sam­ti­digt som de lär sig svens­ka.

BotkyrkaDirekt Norra - - SIDAN 1 - An­na Sjögren 0704-333 586 an­na.sjo­[email protected]­rekt­press.se

Med tråd och pal­jet­ter be­rät­tar kvin­nor­na på Bot­kyr­ka folk­hög­sko­la om sorg, fri­het och läng­tan.

En av dem ler och tit­tar rakt fram med fast blick. En hål­ler i en stick­ning och en an­nan tit­tar upp mot en få­gel som fly­ger. Runt en kvin­na fly­ger en fjä­ril. Det är nio oli­ka kvin­no­por­trätt som mö­ter be­sö­ka­ren i ut­ställ­ning­en Li­vets rö­da tråd en trap­pa ned på Mång­kul­tu­rellt cent­rum. Ca­nan Te­ker, som har bro­de­rat sig själv med en fjä­ril, vill be­rät­ta om sin kamp för att få kän­na sig fri i sitt själv­por­trätt. – Jag blev gift när jag var 16 år och fick två barn ti­digt. Jag fick in­te gå i sko­lan el­ler job­ba. Ef­ter sex år skilj­de jag mig. Fjä­ri­len be­ty­der att jag kän­ner mig fri i li­vet nu, sä­ger hon. Ca­nan Te­ker kom från Turkiet till Sve­ri­ge och Vi­sätt­ra för tre år se­dan. Hon är en av nio kvin­nor från kur­sen Tex­til och svens­ka på Bot­kyr­ka folk­hög­sko­la där de lärt sig tex­til­hant­verk och svens­ka. De kom­mer från oli­ka län­der som Turkiet, Irak och Af­gha­nis­tan och har bott här i allt­i­från två till 16 år. Be­rät­tar om kamp Bro­de­ri­er­na är en bör­jan på att be­rät­ta histo­ri­er­na om sig själ­va, trots att kvin­nor­na in­te ta­lar obe­hind­rad svens­ka än. – Tan­ken är att ge dem makt att ut­tryc­ka vil­ka de är och att sy­nas, sär­skilt när de in­te har lärt sig det svens­ka språ­ket än, sä­ger Saa­dia Hus­se­in, konst­pe­da­gog på Mång­kul­tu­rellt cent­rum. De fem vec­kor­na som hon, tex­til­lä­ra­ren Oli­via Lindsmyr på Bot­kyr­ka folk­hög­sko­la och kvin­nor­na job­ba­de med ut­ställ­ning­en blev fem vec­kor av be­rät­tel­ser om att va­ra kvin­na. Och om de kam­per som kom­mer med det. Att slip­pa till­hö­ra en man man in­te valt själv. Att va­ra gra­vid och för­lo­ra sitt barn. Om rät­ten att få gå i sko­lan och job­ba. Vill job­ba med barn Al­by­bon Fat­ma Cif­ti visar sitt por­trätt. Hon har bro­de­rat sin dröm om fram­ti­den. I själv­por­trät­tet är hon om­gi­ven av le­kan­de barn. Hen­nes ax­lar är ett klar­blått hav i vå­gor. – Jag äls­kar att pro­me­ne­ra vid ha­vet och kän­na luk­ten av det. Och jag tyc­ker myc­ket om att ta hand om och le­ka med barn och dröm­ma med dem. Min dröm är att gå i sko­lan för att bli barnskö­ta­re, sä­ger hon. Att sit­ta och ar­be­ta med hän­der­na – vir­ka, stic­ka och sy – me­dan man övar på svens­kan har gjort det lät­ta­re och ro­li­ga­re att lä­ra sig språ­ket, tyc­ker fle­ra av kvin­nor­na. Nors­borgs­bon Ni­lu­fer Ka­raca sä­ger att kur­sen har gett hen­ne en ny pas­sion i li­vet. – När jag stickar ska­par jag. Jag tän­ker ba­ra på det och glöm­mer allt an­nat! Och jag har fått många vän­ner här, mi­na nya bäs­ta kom­pi­sar, sä­ger hon och skrat­tar. Kvin­nor­na har upp­märk­sam­mats av tid­ning­en Hem­slöjd och re­por­ta­get häng­er in­till själv­por­trät­ten. De skrat­tar när de tit­tar på om­sla­get och den tre­si­di­ga ar­ti­keln de är med i. Förr­för­ra vec­kan var det öpp­ning för ut­ställ­ning­en här på MKC. – Jag är myc­ket glad, al­la min vän­ner har kom­mit och tit­tat, det är ro­ligt, sä­ger Perk­ha Khalil, Al­by­bo.

Jag har fått många vän­ner här, mi­na nya bäs­ta kom­pi­sar.

FOTO: CLAUDIO BRITOS

BRO­DE­RAR LIV. Kvin­nor­na på Bot­kyr­ka folk­hög­sko­la be­rät­tar om si­na liv i si­na bro­de­ra­de själv­por­trätt.

FOTO: CLAUDIO BRITOS

STICKAR. ”När man stickar ska­par man och tän­ker in­te, jag glöm­mer allt”, sä­ger Nors­borgs­bon Ni­lu­fer Ka­raca.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.