FITTJAS KVINNOR BRODERAR SINA LIV
Att ta sig ur ett ofrivilligt äktenskap, förlusten av ett barn och längtan till havet. Med färgglada tyger, trådar och paljetter broderar en grupp kvinnor berättelserna om sig själva – samtidigt som de lär sig svenska.
Med tråd och paljetter berättar kvinnorna på Botkyrka folkhögskola om sorg, frihet och längtan.
En av dem ler och tittar rakt fram med fast blick. En håller i en stickning och en annan tittar upp mot en fågel som flyger. Runt en kvinna flyger en fjäril. Det är nio olika kvinnoporträtt som möter besökaren i utställningen Livets röda tråd en trappa ned på Mångkulturellt centrum. Canan Teker, som har broderat sig själv med en fjäril, vill berätta om sin kamp för att få känna sig fri i sitt självporträtt. – Jag blev gift när jag var 16 år och fick två barn tidigt. Jag fick inte gå i skolan eller jobba. Efter sex år skiljde jag mig. Fjärilen betyder att jag känner mig fri i livet nu, säger hon. Canan Teker kom från Turkiet till Sverige och Visättra för tre år sedan. Hon är en av nio kvinnor från kursen Textil och svenska på Botkyrka folkhögskola där de lärt sig textilhantverk och svenska. De kommer från olika länder som Turkiet, Irak och Afghanistan och har bott här i alltifrån två till 16 år. Berättar om kamp Broderierna är en början på att berätta historierna om sig själva, trots att kvinnorna inte talar obehindrad svenska än. – Tanken är att ge dem makt att uttrycka vilka de är och att synas, särskilt när de inte har lärt sig det svenska språket än, säger Saadia Hussein, konstpedagog på Mångkulturellt centrum. De fem veckorna som hon, textilläraren Olivia Lindsmyr på Botkyrka folkhögskola och kvinnorna jobbade med utställningen blev fem veckor av berättelser om att vara kvinna. Och om de kamper som kommer med det. Att slippa tillhöra en man man inte valt själv. Att vara gravid och förlora sitt barn. Om rätten att få gå i skolan och jobba. Vill jobba med barn Albybon Fatma Cifti visar sitt porträtt. Hon har broderat sin dröm om framtiden. I självporträttet är hon omgiven av lekande barn. Hennes axlar är ett klarblått hav i vågor. – Jag älskar att promenera vid havet och känna lukten av det. Och jag tycker mycket om att ta hand om och leka med barn och drömma med dem. Min dröm är att gå i skolan för att bli barnskötare, säger hon. Att sitta och arbeta med händerna – virka, sticka och sy – medan man övar på svenskan har gjort det lättare och roligare att lära sig språket, tycker flera av kvinnorna. Norsborgsbon Nilufer Karaca säger att kursen har gett henne en ny passion i livet. – När jag stickar skapar jag. Jag tänker bara på det och glömmer allt annat! Och jag har fått många vänner här, mina nya bästa kompisar, säger hon och skrattar. Kvinnorna har uppmärksammats av tidningen Hemslöjd och reportaget hänger intill självporträtten. De skrattar när de tittar på omslaget och den tresidiga artikeln de är med i. Förrförra veckan var det öppning för utställningen här på MKC. – Jag är mycket glad, alla min vänner har kommit och tittat, det är roligt, säger Perkha Khalil, Albybo.
Jag har fått många vänner här, mina nya bästa kompisar.