Sex ställen att fira jul på
I strävan efter att bli en etablerad skådespelare har Botkyrkabon Matez Garci tagit sig an utmaningen att jobba utomlands. Men vägen har varit lång och stundtals svår.
Från Östermalm till Norsborg. Matez Garci, uppväxt på Frejs väg, kliver av tunnelbanan på väg för att äta middag med sin familj efter jobbpasset på Obaren vid Stureplan. Matez Garci kom in i skådespeleriet av en slump, då han 19 år gammal hamnade på en introkurs i teater som student i USA. Men allt började redan i grundskolan. – I Annerstaskolans aula fick vi se kulturklassen uppträda. För mig var det coolt och de modigaste i världen, men i min vänkrets var det mest fotboll som var viktigast. Det var allt vi pratade om. Han berättar om hur umgänget undermedvetet styrde över hur man skulle fortsätta framåt i livet. Intresset för tv-wrestling blev en viktig del att kunna balansera det växande intresset för teater med kompisarnas sportintresse. Matez menar att man riskerar att bli en stereotyp som följer med under livet, om man inte tidigt har självförtroende att välja sin egen väg. – Om du inte har självförtroendet på plats kan det hända att du väljer en väg som inte är den rätta för dig. Det var först under tiden i USA som tankarna på att ta skådespeleriet på allvar väcktes. – Jag flyttade till Los Angeles, och det var där jag av slumpen hamnade på en introkurs i teater för att fylla ut mina poäng. Då spelade jag fortfarande fotboll för ett amerikansk college. En kall decembernatt ett och ett halvt år senare anländer Matez till Sverige och Norsborg, iklädd adidasbyxor och en hoodie, med CSN-skulder och utan jobb. Det enda han vet är att han vill lära sig mer om skådespeleri. – Första giget var en reklamfilm där jag skulle spela mekaniker. Han fick jobb som barnisse på Obaren på Stureplan och det visade sig vara en bra väg in till att nätverka och skaffa kontakter. – När jag mötte regissören Levan Aki från Tumba, blev jag uppmuntrad att börja plugga och han gav mig tips på skolor, ett av de var Calle Flygare. Målet var nu att som första förortsgrabb komma in på Calle Flygare. Men Matez kände sig obekväm i miljön, och det påverkade honom under auditionen. – Det var en Tjechovmonolog som skolan valt, sedan hade jag valt en scen ur ”Pleasure” av Lisa Langseth. Jag stod där i en fotbollsoutfit bredvid kulturmänniskorna. Klart jag blev svettig. Matez var snabb med att ställa sig längst bak i kön och titta hur alla andra gjorde. Och när han fick svaret att han kom in vågade han inte riktigt tro att han förtjänat det. – Jag tänkte, antingen är skolan dålig eller så är jag riktigt bra när jag lyckats komma in på monologer som jag bara tränat på i några timmar. 2016 tog han examen. Samma år vann han pris för bästa manliga biroll på Stockholms Kortfilmsfestival. 2017 vann han pris på Stockholm Independent Film Festival. – Är man från Botkyrka, då lär du dig att ta tag i saker, du vet vad som krävs. Men att vara annorlunda kan också ställa till svårigheter. Matez berättar om hur stoltheten och integriteten kring att vara muslim kan påverka hur han förhåller sig till rollerna han erbjuds. – Hakim är terrorist och muslim, som mördat sin brorsa och hela hans mål är att mörda som många som möjligt. För mig lät det som en roll de castade mig för enbart mitt utseende och min bakgrund. Om rollen hade haft en viktig backstory eller något djupare, hade jag tänkt på saken. Men det har var straight up rasistiskt. Matez berättar om en regissör som fick honom att få hål på sina egna tankar kring stereotyper, när han fick huvudrollen i filmen ”Lingonnatten”. – De sökte efter en person som skulle spela en rockstjärna. Jag tänkte direkt på en blond blåögd person, piercingar, tatueringar. Men regissören, Erica Elfström, hade tänkt annorlunda. Hon var den första regissören som aldrig tog upp utseendet. Nu har Matez skrivit på med en agentur i England.
Jag stod där i en fotbollsoutfit bredvid kulturmänniskorna. Klart jag blev svettig.