Babysteg mot att bli en bättre människa
Jag älskar kött. Min uppfattning om en riktigt god middag är ett köttstycke på runt halvkilot, någon sås och kanske något tillbehör.
Men jag mår inte bra av kött. Varken till kropp eller själ. I kroppen märks det tydligast när som lederna fullkomligt skriker i protest dagen efter en köttfest. Jag är stel och det värker i princip överallt. Reumatism och kött går inte ihop.
Hjärnan mår inte heller speciellt bra. Dels blir man ju trögtänkt i matkoman. Men med den lilla hjärnfunktion som finns kvar så fattar jag ju att vi människor inte kan hålla på med den här kosthållningen. För djurens och miljöns skull.
Alltså äter jag betydligt mindre kött. Och när jag gör det så tänker jag på vilket kött jag köper. Och så långt allt väl. Och ni, kära läsare, är nog många som resonerat er fram till ungefär samma sak som jag. Skillnaden mellan er och mig är dock förmodligen att ni hittat något annat att äta.
Jag skojade nämligen bara en aning när jag skrev ingressen här ovan. ”...både tomat och gurka” är tragiskt nog inte alls så tillspetsat som ni kanske tror. Jo, paprika och morötter kan jag också. Men fortfarande finns det gott om saker i grönsaksdisken som är fullkomliga nyheter för mig. Till saker jag till exempel aldrig ätit är palsternacka, kronärtskocka, äggplanta, kiwi osv. Frukt och grönt som en klokare människa än jag ätit sedan barnsben.
Men jag gör mitt bästa. Och provar nya saker varje vecka. Dock finns det en sak som jag har extra svårt att ta till mig: Svamp.
Jo, jag har så klart ätit champinjoner. Men bara för att det fanns på Sveriges vanligaste pizza när maträtten gjorde sitt intåg i skarven mellan 70och 80-tal.
Denna, av många, blinda fläckar i min matkunskap blir extra pinsam så här års när man inte ens kan gå ut i trapphuset med skräppåsen utan att det står en granne med hinkar fyllda med kantareller och ska pådyvla en historier om det hemliga kantarellstället som just bara hen känner till.
Jag kan ha ätit kantarellsås på någon konferens för många år sedan. Men i övrigt är det mig helt främmande. För varför skulle jag få för mig något så dumt som att gå ut och hämta mat som ligger på marken i skogen? I min värld ungefär som att plocka upp en halväten hamburgare från marken utanför ett gatukök.
Men mitt nya jag måste våga prova nya saker och äta annat än kött. Och jag delar gärna med mig av mitt kantarellställe. Matbutikens grönsaksavdelning.
Minns; babysteg mot att bli en bättre människa.
Skillnaden mellan er och mig är dock förmodligen att ni hittat något annat att äta.