Mordet gjorde Lilly Rädd för vänskap
ADRIANARÄTTEGÅNGEN. I veckan ställdes de åtalade inför rätta –
Hon är min bästa vän, oavsett om hon är här eller inte.
Två långa år har lett fram till den här dagen, då 12-åriga Adrianas utpekade mördade ställs inför rätta.
På plats den första dagen fanns Adrianas närmsta som bär på en sorg som ingen dom kan läka.
Luften är tung i rättssalen – den så kallade säkerhetssalen – som byggts under jord vid Attunda tingsrätt i Sollentuna.
Fram till den här dagen har en annan rättegång pågått inom dessa väggar: den om en hämndskjutning efter mordet i Hallunda för två år sedan.
Genom en dörr i bakre delen av salen kommer
Adrianas mamma och pappa in. Genom en annan kommer de män som står åtalade för att ha mördat deras dotter.
I ett rum intill sitter bästa kompisen Lilly Laslo, 16.
”Gör det för hennes skull”
Några dagar innan rättegångens start träffar vi Lilly vid Fittjahöjden.
I bakgrunden ligger Myrans förskola. En plats där de två vännerna brukade umgås på fritiden.
– Det kommer inte att bli samma relation med någon annan igen. Man kan klicka med folk, men sättet som vi klickade på har jag aldrig klickat med någon. Vi tänkte på samma saker, och när vi pratade kunde vi från ingenstans säga samma saker samtidigt. Vi var bara väldigt lika, men också väldigt olika, säger hon.
– Det är jobbigt att prata om henne, även nu. Men jag gör det för hennes skull, för att folk inte ska glömma henne. Hon är min bästa vän, oavsett om hon är här eller inte. I min värld är hon med mig hela tiden.
I rättegångssalen i Sollentuna har åklagare Anna
Svedin börjat sin sakframställan, där hon presenterar vad de sex männen står åtalade för.
Skakar på huvudet
Fyra av dem sitter väl utspridda i salen. På främre raden sitter två med sina advokater. Stundvis viskar de till varandra.
En av dem – en 30-åring som står åtalad för mordet – har av åklagaren pekats ut som gängledare. Han sitter med håret uppsatt i en tofs
Jag är rädd för att bli bra vän med någon igen eller älska någon igen och förlora den.
och tittar stundvis ned i bordet. Ibland lekar han med tummarna.
Ingen blick ägnar han åt åklagarsidan – än mindre åt flickans föräldrar.
När åklagare Anna Svedin läser upp åtalspunkterna om mordet skakar han bara på huvudet.
I andra ändan salen lutar sig Adrianas mamma framåt och gömmer ansiktet i händerna. Adrianas pappa lägger en arm om henne.
Musik för Adrianas skull
I dag går Lilly på ett musikgymnasium i Nacka. Och även om hon önskade att restiden kanske var lite kortare är det en linje hon brinner för.
– Jag gör bara musik för
Adrianas skull. Jag hade inte släppt en enda låt om det inte var för henne, säger hon.
De skrev ofta låtar och sjöng tillsammans. Men Lilly vågade aldrig ta klivet att göra en musikkarriär. Scenskräck och social fobi, helt enkelt. Samtidigt fanns alltid Adriana där och pushade henne.
– Men när hon gick bort blev det för svårt för mig att uttrycka mina känslor. Så jag skrev en dikt. Min mamma hittade den, och hon visste att Adriana ville se mig göra musik så hon sa att jag skulle göra det här inte för min skull, utan för Adrianas.
– Nu är varenda låt jag har gjort, gör eller ska göra för henne.
Rädsla och sorg
I rättegångssalen har målsägarbiträdet Thomas Bodström precis presenterat de särskilda yrkandena som Adrianas familj har ställt på de åtalade. Flera hundra tusen kronor vardera.
De tre mordåtalade männen förnekar alla samtliga gärningar. De bestrider också alla anspråk på skadestånd.
För Lilly blir det inget skadeståndsanspråk. Det finns inget som de åtalade kan göra eller säga för att något ska bli bättre, resonerar hon. Adriana är borta.
Kvar finns bara känslorna av rädsla och sorg.
– Jag gillar inte att gå långt hemifrån, jag gillar inte att träffa nya människor längre. Inte sedan det skedde. Jag tror att jag är rädd för att klicka med någon igen. Jag är rädd för att bli bra vän med någon igen eller älska någon igen och förlora den. Så jag håller mig till dem jag redan har.