Efter sju års olycka – nu är Anders Karlsson bäst i världen
SLET SÖNDER BICEPS. ”Jag kunde inte ens hålla i en kaffekopp”
Killen är hårdare än fnöske, som att träna med djävulen själv.
Han tillhörde världseliten men saknade en titel: Vm-guldet. Då slet han sönder armen. Efter sju svåra år med rehab, svett och tårar står han nu som världsetta.
TYRESÖ
Salembon Anders Karlsson, 50, började med armbrytning 1991. Han förstod tidigt att han måste utomlands för att utvecklas och tävla på högre nivåer. 1994 åkte han till USA och Kanada för att tävla med proffsen.
– Sedan jobbade jag som fritidsledare på Centrumgården i Tyresö och tog dit ett armbrytningsbord. Så många av ungarna som först testade armbrytning där hamnade sedan bland världseliten, säger Anders med stolthet i rösten.
Hans karriär som armbrytare gick bra. Men de nio gånger han hamnade utanför pallen gav en återkommande ångest, säger han.
Katastrofen
Las Vegas 2014. I vad som såg ut att vara Anders sista proffsmatch, gick hans biceps sönder. Två ledband slets av, benbitar släppte.
– Det blev operationer, komplikationer och ytterligare operationer. Jag kunde inte ens hålla en kaffekopp. Det var katastrof för mig, jag hade inte haft någon tanke på att sluta.
Men Anders kunde inte bara lägga av utan kämpade för att komma tillbaka. Vid sidan av sin egen rehab började han träna andra och blev landslagstränare för Australien och Grönland under några år.
Han körde både på gym och sparring i armbrytning. Sparringen först utan startmomentet, det kritiska skedet när skador lätt kan uppstå.
– För ett år sen började jag sparra hårdare. På Smveckan i Piteå hade jag inga förväntningar men vann SM förvånansvärt lätt.
Från mars i år satsade han för fullt, 12–14 pass i veckan. Anders fru Susanne, PT och kostrådgivare, fick Anders att fokusera på kosten.
– Jag tog också hjälp av en svensk strongman, Kalle Lane. Killen är hårdare än fnöske, som att träna med djävulen själv. Man gör det han säger. Det var nyckeln till framgång.
Fysik som aldrig förr
Vid VM i Dieppe i september gick han raka vägen till guld för vänsterarm och silver för högerarm.
– Det som är häftigt med mig är att jag alltid brunnit för att hjälpa de med skador och försökt inspirera andra. Nu kan jag visa att det handlar om inställning och vilja. Kunde jag vinna, som inte kunde hålla en kaffekopp – så kan du.
När han stod på pallen och fick medaljen runt halsen spelades hela hans kamp upp, säger Anders.
– Jag har verkligen kämpat med smärtan. Nu har jag byggt en fysik som aldrig förr, slår mina egna rekord på gymmet.
Proffsmatcher brukar komma i kölvattnet till stora framgångar, berättar han.
– Jag tror det kommer en inbjudan snart. I proffscirkusen är det mycket show, stor publik och bra prispengar, runt 10 000 dollar beroende på arrangemang.
Nu vill väl alla armbrytare möta mästaren..?
– Ja, haha. Man blir villebråd som mästare, de får väl försöka. Jag är överlycklig att jag lyckades hålla ihop och ta mig tillbaka till toppen!