Amirs liv änd­ra­des en kväll fram­för tv:n

En sen kvälls tv-tit­tan­de för­änd­ra­de Amir Al­ba­zis liv. Idag vän­tar Bredängskil­len, som in­te ens kun­de gö­ra kul­ler­byt­tor, på sam­ta­let från UFC, värl­dens störs­ta MMA-li­ga.

BotkyrkaDirekt Södra - - SÖDRA SIDAN - Text: Rasmus Pa­na­gi­o­tis Co­lum­bus

Jag ba­ra: va fan är det där? De slåss ju! Näs­ta mor­gon bör­ja­de jag goog­la runt för att ta re­da på mer.

Frågar du Vla­do på piz­ze­ri­an så sä­ger han att Amir Al­ba­zi, han är Bredängs pär­la. Frågar du Ha­sko, i gril­len, sä­ger att han att Amir, han är duk­tig. Han är Bredäng, ya­ni, kom­mer bli kän­dast i Sve­ri­ge. Kom­pi­sen Gabri­el? Amir job­bar hår­dast av al­la jag kän­ner. Barn­domsvän­nen Mo­ham­med? Envis.

Frågar du Amir själv?

– Jag är näs­ta svensk i UFC.

Det är må­let, sä­ger han. Bäst i värl­den. Och sam­ta­let från värl­dens störs­ta MMA-li­ga kan in­te va­ra långt bor­ta. Se­dan han bör­ja­de med figh­ting som 14-åring har han ploc­kat hem ota­li­ga SM-, EM- och VM-tit­lar. Guld i Asi­a­tis­ka mäs­ter­ska­pet. Obe­seg­rad i el­va ra­ka proffsmat­cher.

Men det ha­de kun­nat gå helt an­norlun­da.

Han föd­des i Bag­dad, Irak. Det var krig, po­li­tis­ka kon­flik­ter. När han var sju väck­tes han plöts­ligt mitt i nat­ten av sin mam­ma: ”Vi mås­te dra”. De tog taxi till Sy­ri­en, bod­de där ett år. Inga vän­ner. An­nan ara­bis­ka. Sen vi­da­re till Sve­ri­ge.

– Där blev det sam­ma igen, en helt ny om­ställ­ning, ett helt nytt språk, inga vän­ner, inga peng­ar. Al­la som har gjort den re­san vet hur job­bigt det kan va­ra. Men vi ha­de det än­då bra, det var först när jag blev 12-13 som sa­ker bör­ja­de gå snett.

Han bör­ja­de hänga i cent­rum, skip­pa sko­lan. Jämn­å­ri­ga kompisar gick runt med 10 000 i fic­kan. Han drogs dit­åt. Det blev slags­mål och tjafs titt som tätt.

– Vi gjor­de helt fel gre­jer, för peng­ar. Det var peng­ar vi ald­rig sett i vårt liv, för en 14-åring är det som mil­jo­ner. Och det var ju vän­ner som gjor­de det där.

Vänd­ning­en kom en sen kväll. Amir var 14 och tit­ta­de på TV. En ka­nal vi­sa­de en gam­mal UFC-ga­la.

– Jag ba­ra: va fan är det där? De slåss ju! Näs­ta mor­gon bör­ja­de jag goog­la runt för att ta re­da på mer. Jag hit­ta­de en klubb, Fight­zo­ne, som var den bil­li­gas­te i stan och bör­ja­de där. Ef­ter det läm­na­de jag allt med kri­mi­na­li­te­ten. Kamp­spor­ten och klub­ben upp­fost­ra­de mig, de gav mig di­sci­plin, gjor­de mig till en bra män­ni­ska.

Och det gick bra. Från att ha va­rit kil­len i klas­sen som in­te ens kun­de gö­ra kul­ler­byt­tor bör­ja­de han vin­na fler och fler mat­cher. Kom­pi­sar­na som var kvar i kri­mi­na­li­te­ten pep­pa­de ho­nom att gö­ra sin grej, hjälp­te ho­nom med peng­ar till klä­der och täv­ling­ar.

– Jag ha­de tur som ha­de bra folk runt om­kring mig, sä­ger han. Har du nå­gon kon­takt med dem idag?

– Knappt. Någ­ra har för­svun­nit. Någ­ra har dött. Och det gör ont i mitt hjär­ta. I slu­tet av da­gen – de var ock­så bra män­ni­skor. Al­la ha­de dröm­mar, en vil­le bli figh­ter, en brand­man, en fot­bolls­proffs. Men många här tror in­te på sig själ­va. Jag hop­pas att jag kan vi­sa att det går att vän­da, att det går att hit­ta and­ra vägar till ett bra liv.

Se­dan någ­ra år till­ba­ka de­lar Amir Al­ba­zi sin tid mel­lan Bredäng och Lon­don. Där har han trä­nat och täv­lat på hel­tid, sam­ti­digt som han plug­gat hel­tid. Han har nyss ta­git sin ex­a­men i sport­ve­ten­skap och id­rotts­lä­ra. Kne­pet?

– Att käm­pa hårt. Det är en av al­la po­si­ti­va sa­ker jag ta­git med mig här­i­från. Se på amo här i kon­di­to­ri­et. Han vak­nar var­je mor­gon kloc­kan sex och ba­kar. Kan han det kan jag ock­så trä­na var­je mor­gon. Att gå runt med va­pen och peng­ar, det är en­kelt. Men att gå upp ti­digt, job­ba åt­ta, tio, tolv tim­mar och käm­pa för sin fa­milj, det är det som in­spi­re­rar mig.

FO­TO: CLAU­DIO BRITOS

HEM­MA. ”Så länge jag kör vill jag gö­ra Bredäng stolt. Sup­por­ten jag får här­i­från, Pap­pas spe­ci­al som gril­len bju­der på när jag tar me­dal­jer. När min kar­riär är över vill jag gö­ra mer för Bredäng och al­la unga här – för det finns så myc­ket ta­lang här”.

SKA­DAD. En ax­el­ska­da har tving­at Amir Al­ba­zi hop­pa över asi­a­tis­ka mäs­ter­ska­pen, där han skul­le täv­lat för Iraks lands­lag. ”Så nu har jag ba­ra nju­tit av den svens­ka som­ma­ren. Men snart är det Lon­don och back to bu­si­ness som gäl­ler”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.