J

ag flyttade till Vällingby i ungdomens dagar 1953 och minns när Vällingby centrum invigdes. Det var en festlig dag! På den tiden åkte folk hit från hela stan för att titta på centrum. Jag trivs i Vällingby och tycker om min gård väldigt mycket. Jag brukar städa och hålla ordning här. Vi behövde en trapp så jag såg till att det byggdes en, den kallas nu för ”Ullas trapp”. Nu håller jag på att se till att de byter ut några av plattorna på marken här på gården – folk kan ju halka annars. En gång plockade jag en hel hink full med fimpar och skickade till Svenska bostäders VD för att han skulle få se hur det ser ut. I mitten satte jag en ros. Efteråt frågade jag honom om han blev arg på mig men han sa ”fler borde vara som du, Ulla”.

Det är bra ungar som bor här på gården. Jag mutar dem med kakor och godis för att de ska hålla ordning, haha. När det kommer barn hit som inte bor här säger jag att de är välkomna att vara våra gäster. Men de får inte skräpa ner eller cykla på gräsmattan.

Jag vet inte var jag får all energi ifrån men jag tycker

Jag önskar att fler börjar hjälpa varandra. Köp lite rostbiff, ta ett glas vin och pladdra lite.

om att jobba och någon måste ju se till att saker händer. Min mamma var likadan. När jag var liten lät hon alla som behövde få komma hem till oss och dricka en kopp kaffe och äta en smörgås. Jag satt under bordet och en gång sa jag att jag tyckte att de luktade illa. Då sa mamma att de har inte möjlighet att tvätta sig så det fick jag inte gnälla om.

Jag tycker om att hjälpa mina medmänniskor och det blir ofta människor som är i samhällets ytterkanter. Folk brukar ringa mig för de vet att jag gärna lagar mat och är van vid att skriva brev till myndigheter. Jag önskar att fler börjar hjälpa varandra. Köp lite rostbiff, ta ett glas vin och pladdra lite. Det behöver inte vara så svårt.