L: Ett misslyckande att bara hälften ska känna sig trygga
Alla människor i Stockholm har rätt att känna sig trygga i sin närmiljö, oavsett var någonstans man bor. Det är en grundläggande fråga om frihet och om människors rätt till det gemensamma rummet. Tyvärr ser vi nu hur människors känsla av trygghet i Stockholm minskar över snart sagt hela staden. Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) pratar ofta om ”ett Stockholm för alla” och om ”en stad som håller samman”. Men när man tittar på majoritetens målsättningar i stadsdelsnämndernas olika verksamhetsplaner så tecknas en helt annan bild.
På Östermalm anser majoriteten exempelvis att 85 procent av befolkningen ska uppleva trygghet i hemstadsdelen. För Spånga-Tensta och Skärholmen majoritetens stadens mål att ungefär varannan ska göra det – och i Spånga har ambitionerna dessutom sänkts jämfört med förra året.
De mål man sätter speglar givetvis vilka ambitioner man har, och i förlängningen vilka resurser man är beredd att sätta in. Därför måste det beskrivas som ett djupt misslyckande att majoriteten nöjer sig med att hälften av Spånga- och Tenstaborna är otrygga. Handlarna i Spånga centrum höll nyligen stängt i protest mot brottslighet och otrygghet. Är Socialdemokraternas svar till dem verkligen att sänka ambitionerna för tryggheten? Ska Socialdemokraternas ”ett Stockholm för alla” uttolkas som ”ett Stockholm för vissa”.
Liberalerna kommer aldrig att acceptera att otryggheten permanentas. Medborgarnas rätt till trygghet ska inte avgöras i ett postkodlotteri. För att öka tryggheten och vända den negativa utvecklingen krävs det åtgärder på både kort och lång sikt. Långsiktigt krävs det en trygg uppväxt för alla barn, en skola som ger alla elever kunskap, och tidiga sociala insatser mot brott. På kort sikt krävs att det finns ordningsvakter och trygghetskameror som tillsammans med polisen kan upprätthålla tryggheten på allmän plats. Vi viker därför i vårt budgetförslag 100 miljoner kronor för att rekrytera kommunala trygghetsvakter till de mest brottsutsatta platserna. Vi vill också se en trygghetsjour som man kan ringa till vid akuta händelser. Fram till 2028 vill vi också göra en långsiktig satsning med en trygghetsmiljard som ska öka tryggheten i den fysiska närmiljön.
Istället för att sänka ambitionerna för de delarna av staden där otryggheten är som störst så höjer vi dem. Tryggheten ska inte vara ett postkodlotteri - ingen stockholmare ska behöva känna sig rädd i sin egen stad.