Det är alltid någon som inte vill bygga ”
140 000 nya bostäder ska byggas i Stockholm fram till 2030.” Som ett mantra har frasen upprepats gång på gång de senaste fyra åren. Och alla politiska partier – utom SD – är överens. Så vad är problemet? Att omsätta politiken i praktiken såklart.
För så här är det. Det räcker att staden planerar ett punkthus med 70 hyresrätter i en dunge för att närboende ska hänvisa till skyddsvärda biotoper och barnens kojor. Ofta är grannarnas slutsats att de självklart inte är emot nya bostäder – bara de inte byggs just här. Inte sällan har de förslag på andra platser i närområdet som är lämpligare att bygga på. Problemet? Där finns andra grannar som värnar om ”sina” skyddsvärda biotoper och kojor.
Självklart finns det ofta substans i kritiken. Och ska det byggas 140 000 bostäder på 15 år är en sak säker: De uppskattade grönområden som finns i Stockholm kommer bli ännu viktigare för alla människor som bor – och vill bosätta sig – här.
I Stockholm klubbas alla byggbeslut av våra centrala politiker i stadsbyggnadsnämnden. De kan självklart inte hålla koll på alla små dungar som har ett reellt värde och används av låt säga boende i Åkeshov, Råcksta eller Spånga. Därför är det ju fullt rimligt att de centrala företrädarna tar hjälp av sina lokala stadsdelspolitiker för att stämma av just detta. Problemet är att de ganska ofta får svar de inte vill ha.
För även om partipiskan kan vina när det kommer till andra frågor är det förvånande ofta stadsdelspolitiker i hårda ordalag sätter sig upp mot sina egna partivänner i Stadshuset när det kommer till byggfrågor.
Anledningen? Läs första delen i vår ambitiösa nedräkning inför höstens val på nästa uppslag så får du åtminstone delar av svaret. Härmed förklarar vi valrörelsen öppnad!