Nu börjar familjerna sina nya liv i Västerort
NYINFLYTTADE. 41 barnfamiljer flyttar in – så är livet i Västerorts nybyggda modulbostäder Anas, Gnwa och deras fyra barn är en av familjerna som i dagarna flyttat in i det nya modulhuset för nyanlända i Grimsta. Men stressen över en permanent bostadslös
Familjen Alasaad-Alabdullah har bara bott i tvårummaren i några dagar när vi hälsar på. Vi möter ett annat flyttlass i trapphuset på väg in och nu är snart alla 41 barnfamiljer som ska flytta in i huset på plats.
Paret Anas Alabdullah och Gnwa Alasaad och deras tre äldsta barn kom till Sverige förra våren, som kvotflyktingar via FN. De placerades i Stockholm och fick flytta in i gamla Råcksta sjukhem. Där fanns endast enrummare och familjen, som blev sex personer när minstingen Adib föddes, fick dela upp sig i två lägenheter.
Att nu ha fått flytta vidare till det nya modulhuset i Grimsta är en lättnad, även om de bor i en tvåa. Nu kan vardagslivet rulla på. Eftersom det ligger nära Råcksta kunde de tre äldsta barnen fortsätta på Vällingbyskolan, där de börjat.
Tayma, 10, Ahmed, 9 och Alma, 7, pratar redan bra svenska, gillar sin skola och har fått många vänner. Alma vill gärna visa sina favoritBarbies för oss och hon skryter om storasyster Taymas senaste alster i träsjöjden, en liten hylla. Ahmed berättar att han just har börjat lära sig spela fiol på Kulturskolan och kör några drag med stråken.
– Vi hade ett tryggt liv i Syrien innan kriget. Vi hade jobb vi trivdes med och en stor fyrarumslägenhet. Men när IS intog staden och regeringsstyrkorna bombade, då bestämde vi oss för att lämna allt. Det handlade om att rädda barnens liv, säger Anas Alabdullah. Känner sig tryggare nu Innan dess gick han till jobbet som föreståndare för ett hotell i Palmyra där familjen bodde, en riktig turistmagnet på grund av de antika romerska och arabiska fornlämningar som staden är världsberömd för. Nu är mycket av det förstört. Gnwa Alasaad var biträdande rektor på en skola.
Det har gått över över tre år sedan familjen satte sig i bilen och körde därifrån. Så småningom hamnade de i den turkiska staden Mersin, där de bodde i två år.
– Vi trivdes bra men det var inte möjligt att få uppehållstillstånd. Det var dyrt att ha barnen i skolan, det fanns ingen stabilitet, säger Gnwa Alasaad.
Hon känner sig tryggare nu. Men familjen kommer att behöva flytta snart igen. Tillfälligt boende För även den nya lägenheten är en genomgångsbostad. Huset drivs av SHIS som har stadens uppdrag att tillhandahålla tillfälliga bostäder för nyanlända. Syftet är att de boende ska ta sig ut på den vanliga bostadsmarknaden, helst inom två år, även om Stockholms stad inte slänger ut någon som inte lyckas inom den tiden.
Lanja Rashid är föräldralots inom socialtjänsten i Hässelby-Vällingby och jobbar med att stötta de nyanlända familjerna i kontakten med myndigheter och håller kurser om föräldraskap i Sverige. Hon är med när vi hälsar på hos familjen och tolkar mellan arabiska och svenska.
– Det är mycket pappersarbete man måste sköta som nyanländ inom etablerings- programmet. Kontakt med handläggare på socialtjänsten, regelbundna intyg till försäkringskassan, kontakt med arbetsförmedlingen, säger hon.
Anas Alabdullah håller med. Men han och Gnwa är överens om vad som stressar mest: att hitta ett permanent boende.
– Vi har sökt flera lägenheter men vi får nej när hyresvärdarna hör att vi har försörjningsstöd. Att börja jobba är prio, säger Anas Alabdullah.
Själv har han bara sista kursen kvar på SFI och tog svenskt körkort häromveckan. Dagen efter vårt besök har han en rekryteringsträff inbokad som han hoppas på.
Snart kan också Gnwa Alasaad återuppta sina svenskastudier, eftersom lille Adib ska börja på förskola i december.
– Vi måste börja från början. Först språket, sedan jobb. När man jobbar, då lever man, säger hon.
Vi måste börja från början. Först språket, sedan jobb. När man jobbar, då lever man.