Nyårslöften? Äh, det fixar vi sen i sommar

Några veckor in på det nya året sitter jag på en lokal pub och väntar på mitt sällskap, med gott om tid för att tjuvlyssna på borden runtom. Mannen i baren går fram till kvinnorna i båset bakom mitt. – Vill ni beställa mat? – Nää tack, jag bantar, så inte för mig, svarar en av kvinnorna.

En stund senare bestämmer sig en av dem trots allt för att gå och beställa mat. Halvvägs till baren ropar hennes kompis:

– Äh, förresten, beställ in en fläsknoisette till mig!

Jag relaterar starkt till fläsknoisettekvinnan som gav upp sin bantning. När halva februari har passerat känns de där nyårslöftena man så glatt skrev ner några timmar innan tolvslaget 31 december plötsligt inte lika angelägna längre.

Sätta ihop en möbel, jag? Det var min kompis som tvingade mig att ha med det på listan då hon tycker att jag är hopplöst opraktisk, vilket förvisso stämmer. Men att få ihop en hel möbel känns ändå övermäktigt.

Använda tandtråd varje kväll, jag? Ja det funkade ju i ungefär två veckor, sedan fick jag inte riktigt samma duktighetskick längre när jag stod där och flossade (på det traditionella tandtrådssättet alltså, dansa gör jag ganska sällan när jag borstar tänderna).

Men samtidigt. Det är okej att rucka lite på det där med nyårslöften tycker jag. För är inte januari den sämsta tiden på året att sätta press på sig själv genom löften? Som att inte mörkret och slasket är betungande nog?

Nej, mer mat och mindre tandtråd åt folket tycker jag (förlåt alla dietister och tandläkare där ute). Att ta tag i oss själva, det kan vi göra när sommaren kommer.