Vem bestämmer vilka hus som är fula?
Jag bor i ett fult hus. Det tycker åtminstone jag själv: en 60-talskloss med trist färgsättning. Men portarna är trevliga och lägenheterna, som ju faktiskt är det viktigaste, likaså.
Jag har ofta tänkt att det är insidan av huset som räknas, det är ju trots allt där jag vistas mest. Men gäller verkligen den gyllene insidan-är-viktigast-regeln när det handlar om hus? De allra flesta som passerar får ju inte se den trevligare insidan.
För vad och vem är det egentligen som avgör om ett hus är fult eller fint? Nu växer nya stadsdelar fram över hela stan. Barkarbystaden, Annedal, Ursvik, Hornsbergs strand, Liljeholmskajen, Hammarby sjöstad. Listan kan göras lång.
Samtidigt som många flyttar in i de nya stadsdelarna frodas kritiken mot utseendet på nybyggda hus. Bland annat bland de tusentals människor som gillar Arkitekturupproret på Facebook.
Det får mig att tänka på hur folk rasade mot rivningen av Klarakvarteren, då gamla sekelskifteshus fick stryka med och lämna plats åt stora komplex som Kulturhuset och de andra byggena vid Brunkebergstorg med omnejd när det begav sig.
Hur det ser ut omkring oss engagerar uppenbarligen, och verkar ha gjort i alla tider. Men precis som att trender i mode- och musikvärlden går igen lär gamla byggstilar också komma tillbaka.
Så vem vet, om vi väntar tillräckligt länge kanske någon kommer stanna utanför huset där jag bor och tycka att det är härligt retrosnyggt. Om det inte har rivits, vill säga.
Precis som att trender i mode- och musikvärlden går igen lär gamla byggstilar också komma tillbaka.