Semmelhysterin – en bluff jag vågar syna

Jag gillar inte semlor. Den korta, koncisa meningen, räcker för att skapa dålig stämning under hela mars månad. I alla sammanhang. Tro mig. Komiskt. Javisst. Såhär på papper ser meningen inte ut att vara mycket för världen men svenskarna älskar semlor. Denna smaklösa gräddbulle får folk att gå bananas redan dagen efter nyår och i månad efter månad ska det tjatas och gnatas om vilket datum själva fettisdagen äger rum. Och tvi den som inte suktar.

De senaste åren har det slagit över totalt. Det ska göras semmelwraps, semmelmacarons, Elvissemla med banan, jordnötssmör och grädde, semmelmilkshake och mumla, alltså en korsning mellan muffins och semla.

Om det nu är så gott med torr vetebulle, en jäkla massa grädde som vispats så pass att det är på gränsen till smör samt en fet klick mandelmassa på det. Varför då alla dessa innovativa varianter?

Vi behöver inte ens käka grejen längre. Förr i världen åts semlor enbart på fettisdagen, alltså under fastlagen som var de tre dagarna innan påskfastan.

Jag är helt hundra på att få äter en semla idag för att bunkra inför vad som komma skall, det vill säga fyrtio dagar med begränsat matintag.

Med det sagt, det här märkliga bakverket har väl spelat ut sin roll. Ut med språket och skapa dålig stämning. Jag menar, om semlan serverades 365 dagar om året på alla kaféer runt om i landet. Skulle det verkligen vara din nummer ett?

Nej, tacka vet jag en helt vanlig kanelbulle.

Det här märkliga bakverket har väl spelat ut sin roll.