Lenas toppjobb är något i hästväg
TITT BAKOM KULISSERNA. Lena Linn från Kälvesta är generalsekreterare på Föreningen för den Beridna Högvakten.
Många håller nog med om att den beridna högvakten är en mäktig syn på Stockholms gator. Vi följde med Lena Linn, generalsekreterare och Kälvestabo, in bakom kulisserna.
Det råder full aktivitet vid stallarna hos beridna högvakten på Östermalm. Det är dags för vaktskifte vid Stockholms slott och ett 50tal hästar, 18 musiker och ett 30-tal soldater gör sig redo inför paraden dit.
Traditioner sedan 1500-talet
Livgardet grundades 1521 av Gustav Vasa och den beridna högvakten har funnits i sin nuvarande form sedan 1906. Det hela är ”steeped in tradition”, enligt Lena Linn, Kälvestabo och generalsekreterare för Föreningen för den Beridna Högvakten.
– Vårt uppdrag är att tillhandahålla 75 brukbara hästar till Försvarsmakten och vi samarbetar även med Hovstallet vid korteger och större parader. Vi är en ideell förening som köper in och tränar hästarna, säger hon.
Det var 1985 när Försvarsmakten behövde dra åt svångremmen och därför skulle lägga ner hästverksamheten som några eldsjälar startade föreningen. Hästarna går ungefär 40 vaktparader per säsong och deltar i korteger vid statsbesök, på nationaldagen, vid Riksmötets högtidliga öppnande såklart – vid kungliga bröllop.
– När kronprinsessan Victoria gifte sig hade hästarna på sig skor av silver, säger Lena Linn.
Soldater med sabel i sadeln
Soldaterna som jobbar här gör antingen lumpen eller är anställda av Försvarsmakten till Livskvadronen, den beridna delen av Livgardet. Att det handlar mycket om traditioner syns både på ryttare och hästar. Soldaterna bär sablar under ritten (vid slottet har de skarpa skjutvapen). Bakom hästarnas sadlar ligger hoprullade filtar som ska symbolisera de som användes förr i tiden när de sov ute i fält.
Beroende på hästens ålder kan det ta från fyra månader upp till ett år att utbilda dem för uppdraget. De flesta av högvaktshästarna är svenska varmblod och ska då vara fuxar, alltså med brun päls och man, och runt 170 centimeter i mankhöjd.
Världens största hästras
Signalhästarna, som bär blåsinstrumenten, är Altkladruber som köps in från Tjeckien. Nästan längst fram i paraden går pukhästarna. De är Shirehästar – världens största hästras.
– Det gäller att hästarna har ett stabilt temperament för att passa här så vi testar dem på olika sätt. Alla hästar är valacker (kastrerade hingstar, reds anm.). De ska kunna hålla fokus på uppgiften så därför passar inte ston, som är brunstiga i perioder, eller hingstar, säger Lena Linn.
På ridbanan tränar praktikanten Jesper Lång den nya Shirehästen Eric. Han ska ta över när Oden, en av pukhästarna, går i pension.
– Jag går på ett hästgymnasium så jag rider inte med i själva paraderna, utan tränar hästarna. Det har blivit så att jag har ridit Eric ganska mycket, vi passar bra ihop, säger Jesper Lång.
Idag får Eric hänga med gänget innan de går iväg på paraden för att långsamt vänja sig vid proceduren. Vid hans hals hänger gröna plasthinkar med godis – istället för de stora trummorna.
– Det är häftigt att rida en så här stor häst. Det är som att jämföra en sportbil med en lastbil, säger Joel Eliasson som rider Tor, en av pukhästarna.
Det börjar dra ihop sig och soldathästarna ställer upp sig på grusplanen för en sista inspektion. Musikkåren stämmer upp i stycket ”För ridkonsten”. Hovar putsas, sablar svingas och sedan går paraden iväg ut genom valvet.
– Visst är det häftigt? Det här är ett drömjobb, säger Lena Linn.
Det är häftigt att rida en så här stor häst. Det är som att jämföra en sportbil med en lastbil.