Häng med in på Drottningholms slottsteater.
Drottningholmsteatern står tyst när föreställningarna skjuts upp ”Den här teaternär unik i världen” Stod orörd i 130 år är unik i världen” Stod orörd i 130 år Maskineriet uppfunnet på 1630-talet
Allt var täckt av ett tjockt dammlager.
som vanligt hade intensiva repetitioner inför sommarens föreställningar pågått för fullt på Drottningholms slottsteater. I stället står huset tyst och tomt. Vi tittar in bakom kulisserna på en sömnig teater.
DROTTNINGHOLM
Teatern är tyst. I början av maj fattades det beslut som många redan anat – att alla sommarens föreställningar flyttas fram till nästa år.
Hade allt varit som vanligt hade huset just nu varit fyllt av folk och sorlat av ljud från Skönheten och odjuret som skulle ha haft premiär 27 maj.
Hade allt varit som vanligt hade repetitionerna inför detta sångspel, beskrivet av regissören som fylld till bredden av förvandlingsglädje och lek, varit i full swing.
Text: Lisa Halldén | Foto: Mikael Andersson
Men, som vi vet vid det här laget: Ingenting är som vanligt denna vår. Därför står teatern nu alldeles tyst och tom när vi stiger in i den.
Törnrosasömn
Lika tyst och tomt stod huset den vårvinterdag 1921 när teaterforskaren Agne Beijer klev in. Då hade teatern stått låst och orörd sedan Gustav III’s död, 1792.
– Efter Gustav III blev skjuten på maskeradbalen inne i Stockholm hade allt som han representerar i form av teaterliv stängts. Man låste dörren och gick, berättar Åsa Tillman som är planerare och ansvarig för kulturarvet på teatern.
Så när Agne Beijer klev genom dörrarna möttes han av en teater djupt nedsjunken i en törnrosasömn.
– Han har berättar hur han gick in i ett mörker. Allt var täckt av ett tjockt dammlager. Och i det här dammet hittar han på scenen alla de gamla kulissbitarna och hela maskineriet intakt, helt orört, säger Åsa Tillman.
Väckte huset
Varsamt väckte Agne Beijer huset. Elljus installerades och maskineriet fick nya rep. Annars var teatern den samma.
– Det är därför den här teatern är så unik i världen. På en teater funkar det så att om du behöver ett hål i golvet så borrar du ett hål i golvet. Men här har allt stått orört, säger Åsa Tillman.
Nu är teatern ett världsarv som anses ha enastående och omistligt värde för hela mänskligheten. Tunga ord som betyder att ingenting kan göras som kan ha åverkan på huset.
Samtidigt är det i vanliga fall en arbetsplats för många. Föreställningarna som spelas här är inte historiskt återskapande utan scenkonst.
Annorlunda
Att jobba med scenteknik i den här miljön är väldigt annorlunda mot i en modern teater, berättar Theres Hansson som är scenmästare.
– Det praktiska jobbet blir väldigt speciellt. På en modern teater förändrar man scenrummet inför varje föreställning. Här kan vi inte göra det för då skulle vi inte bevara den. Här måste man hitta nya lösningar som inte innebär åverkan, säger hon.
Men teatern är också utformat på ett
så genomtänkt sätt att många små medel kan göra upplevelsen väldigt speciell, menar hon.
– Kulisserna har olika perspektiv inmålade i sig och den smala och djupa scenen gör att bilden från salongen blir så enormt stor och djup. Det är inte så vanligt att se uppsättningar som ser ut på det här sättet, säger hon.
Theres Hanssons arbete är att leda det som sker under, bakom och över scenen. Och till skillnad från på en modern teater, där kulissens delar byts ut maskinellt, sker det arbetet helt och hållet för hand på slottsteatern.
Skeppsbygge
Men hjälp av kugghjul, vinschar, gångspel och rep, ett maskineri uppfunnet av en skeppsbyggare i Venedig på 1630-talet, flyttas kulisserna runt och scenbilderna ändras.
Rep som löper under, över och runt scenen håller ihop alltihop i ett komplicerat nät. Och huset har sina nycker.
– Det behövs ett handlag som tar tid att lära sig. Man lär sig att vissa rep behöver dras på ett särskilt sätt, och att om man släppet bakstycket samtidigt som en viss kuliss så matchar den men med en annan får man hitta ett annat sätt, säger hon.
Förvandlingslåda
Och även om rummet inte kan förändras på samma sätt som en modern scen är salongen fortfarande en förvandlingslåda.
Genom en lucka i golvet kan man, med vev och råstyrka, hissa upp en skådespelare från underjorden. En molnvagn kan flyga ner från himlen. Med minst tio (helst 15) personer på plats för att dra i rep och springa i det stora spelet under scenen kan en hel bild bytas på en och samma gång. En skog kan bli en stadsgata, som kan bli ett palats, som kan bli ett tältläger vid ett slagfält.
Under en föreställning är alltså väldigt många människor inblandade, för att publiken i salongen ska få se det de ser. På 1700-talet bodde alla dessa på teatern hela sommaren.
– Vi har kontrakt från den tiden som visar att de fick del av sin lön i vin. De hade tre premiärer i veckan och ibland fick man på morgonen reda på vad man skulle spela på kvällen, berättar Åsa Tillman.
En smal trappa bakom scenen leder oss till de 24 loger över fyra våningar som skulle rymma all teaterpersonal.
Spår av yxhugg
Högst upp i trappan kan man se spår av yxhugg: Trappstolpen fungerade som huggkubbe för veden till kakelugnarna som värmde upp huset.
De används förstås inte längre och huset är kallt. Över parken utanför yr snöblandat regn ner, denna märkliga vår 2020.
När vi står i trappen släcks plötsligt allt ljus. Vi lyssnar inåt huset. Det hörs några knarr här och där, och så vinden utanför, men annars är det tyst.
Glömde att informera
Ett snabbt telefonsamtal ger klarhet i vad som hänt: En generator skulle bytas någonstans, någon hade glömt att informera teatern men elen kommer tillbaka om 20 minuter.
Utrymningsbelysningen guidar vägen och i mörkret letar vi oss genom teatern.
Ner för trapporna, tillbaka ut i kulisserna vid scenen, och sedan ut i dagsljuset igen.
Vi stänger dörren bakom oss. Det är som om huset somnar om igen.