Färgexplosion!
TEXTILKONST. Nu visas formgivaren Wanja Djanaieffs många mönster upp i ny utställning.
Som barn lekte hon i Marabouparken. Nu är Wanja Djanaieff, en av Sveriges mest inflytelserika textilformgivare, aktuell med en utställning i parkens konsthall.
MARABOUPARKEN
Från nationaldagen ges möjlighet att ta del av textilformgivaren Wanja Djanaieffs yrkeskarriär i form, färg samt genom sonen Niklas dokumentärfilm om henne. Allt och mer i utställningen ”Wanja Djanaieff och hennes tjugotvå älsklingsfärger”.
Bland kulörterna ingår inte brun och beige, de kalllar hon ”skitiga färger”.
– Kära gamla Sumpan. Var det någonstans jag skulle ställa ut var det här. Några kvarter från Duvbo där jag växte upp, säger hon.
Scenograf i grundskolan
I Marabouparkens plaskdamm svalkade hon sig som barn. I ”Boken om Wanja”, som lanseras i samband med utställningen, pekar hon på ett skolfoto från årskurs 2 med förhoppning att någon skolkompis kommer till konsthallen. På samma uppslag finns en bild från scenografidebuten – som 12-åring i Duvbo skola.
Gemene man känner till, eller minns i vart fall hennes formgivning, tror hon. Kanske från en rullgardin, filt eller liknande.
– Många känner igen, men vet nog inte vem som skapat. Som städrockarna och Fröken-Sverige-klänningen på 60-talet, säger hon.
Prinsen i Wanjas OS-kläder
Hon klädde Sveriges OStrupp i München 1972. Även kung Carl XVI Gustaf, på den tiden prins, bar gul skjorta till blå kostym och slipsen var blå med massa gula kuber. Än mer klassisk blev den t-shirt, i samma anda, som karismatiske tyngdlyftaren Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren senare bar i reklam för barnledighet.
Tröjan blev en storsäljare och OS-kollektionen såldes på NK där Wanja i sex år var designchef. Det jobbet var inte ”PK” i yrkeskretsen och hon påminner sig vad Ulf Lundell skrev i debutromanen ”Jack”.
– NK ansågs vara för överklassen. Han skrev om den dåliga andedräkten som kändes i entrén, haha.
Gamla syslöjdsfröknar tog livet av kreativitet.
Inspiration i Turkiet
Med inspirerande humor tar Wanja oss varvet runt i konsthallen. I sektioner ska besökaren följa hennes yrkeskarriär från första åren på Alingsås Bomullsväveri, via världsutställningen i Sevilla och projekt inspirerade av resor i Turkiet och den samiska kulturen.
Plötsligt säger hon: – Gamla syslöjdsfröknar tog livet av kreativitet.
I nästa andetag:
– Jag dör med en pensel i handen, det här är inget jobb utan en livsstil.
Utanför konsthallens entré växer lin som räcker för att tillverka tio skjortor. Odlingen ingår i utställningen och när blommorna slår ut, vilket sker över en dag, utlovas tårtkalas. Om linets betydelse talar Wanja länge och visar vad återbrukat ”skräplin” kan användas till. Bland annat fjäderlätta korgar.
Inom sitt skrå har Wanja Djanaieff pysslat med det mesta. Hon stannar vid en pensel lika stor som henne. Borstet är gjort av tagel och stråna har hon färgade med samma morotsröda henna som i egna håret.
– Det vi samlat i utställningen är allt från ”tjosan” (60-talets färgexplosion, reds anm.) till det lite lugnare, säger hon och skrattar.