”Corona blir ett vägskäl för hur vi ska se på folk i orten”
SAMTALET. Antirasistiska debattören Ihsan Kellecioglu ser ett hopp födas ur krisen
Hur förändras Stockholm av coronakrisen? Förstärks segregationen eller blir vi tvärtom mer solidariska?
Förra veckan livesände Pernilla Glaser på plattformen Boiler ett videosamtal med Ihsan Kellecioglu, antirasistisk debattör, påtemat ”krisen och rättvisan”. Pernilla: ”Coronakrisen har visat på endel enastående kompetens och solidariska handlingar. Men också påsprickor och djup orättvisa. Vad ser du där?”
Ihsan: ”Vi som har jobbat medsegregationsfrågan i väldigt många år, vi har lyft trångboddheten, vi har lyft diskrimineringen när det gäller folkhälsan, att det kan skilja 17 år i medellivslängdmellan olika stadsdelar. Det kan kännas som ’vad var det vi sa?’, än en gång. En annan värdighet
Men det har också blivit synligt: vilka är det som jobbar med de viktigaste jobben i samhället?
Förutom sjuksköterskor och läkare så är det också busschaufförer, människor som passar barn och så vidare. Och det här kan bli en slags: ’nu fick vi fan credd för vilka vi är’. Vilken roll som ens mamma eller pappa har, de som inte har de mest lönsamma jobben. Men nu fick de credd. Sen kanske det inte gör någon Till och med personen som bor i ett rikt område är kanske permitterad eller har hamnat i arbetslöshet. politisk skillnad, mendet är en värdighet som man har fått på ett annat sätt.
Det som var skönt med corona är att den satte stopp för en av de värsta perioder som jag har varit med om, när det gäller hur diskussionen om människor med annan etnisk bakgrund fördes. Det var så extremt. På ett sätt fick de här människorna en chans att andas.
Det har gett oss en chans att visa; hur ska vi prata om de här områdena, om de här människorna? Är de offer som ska hjälpas? Ellerser man det som att de här människorna är en kraft i samhället?
”Det blir ett vägskäl”
Det är den kraften jag hoppas att vi kan rida på. Det blir ett vägskäl.
Det finns säkert en risk att det stärker dem som vill fortsätta det rasistiska samtalet. Men vi har fått luft under vingarna. Och starkare argument för varför staten behöver ta mer ansvar i välfärdsfrågor.”
Pernilla: ”Hur kan det här påverka hur vi pratar om vad som är ett samhälle?”
Ihsan: ”Det blir enmer mångfacetterad bild av ’oss som grupp’. Inte lika svartvitt. När vi har ett ’vanligt’ samhälle utan corona, då pratar man bara om de arbetslösa. Men nu finns det en förståelse varför man är arbetslös. Till och med den personen som bor i ett rikt område är kanske permitterad eller har hamnat i arbetslöshet.” Nya röster hörs Pernilla: ”Det har rörts om, vi har alla blivit många olika saker. Hur skulle du vilja se att den här konstruktiva röran tas om hand när den akuta krisen mattas av?”
Ihsan: ”Det handlar väldigt mycket om vem som äger samhällsdebatten. Och det är väl det som är min oro, att de som har stått för denmest rasistiska diskursen kommer att kunna politisera coronan, och få det att handla om att vi hade för många av den här gruppeni vårt land.
Men jag märker också att det plötsligt har det dykt upp en massa debattartiklar av privatpersonermed annan etnisk bakgrund, folk som vill förklara sin bild av verkligheten.” Hör hela samtalet: Boiler på Facebook.