Släktforskning förde Karen till Lillsjönäs gård.
Karen Mitchells släktforskning förde henne hela vägen till Lillsjönäs gård. Här visade det sig att hennes föräldrar bodde under 1950-talet när gården var ett internationellt kollektiv.
Karen Mitchell, som bor i England, gillar att släktforska. För några veckor sedan googlade hon på Lillsjönäs gård, och hittade BrommaDirekts artikel från mitten av maj där vi berättade att Stockholms stad säljer 1800-talsgården till högstbjudande.
Anledningen till att hon googlade gården var att hennes föräldrar bodde här på 50-talet.
– Min mamma, Terry, var 20 år när kriget slutade, och hon ville se resten av världen. Hon reste runt i Sverige, men började få slut på pengar, och bestämde sig därför för att söka jobb i Stockholm, berättar Karen Mitchell.
Terry, som är från Skottland, fick jobb på Standard Radiofabrik i Johannesfred. Det var även här hon träffade
Karens pappa, Ray, som rest hit från England.
Tillsammans med en grupp personer bodde de i ett kollektiv på Lillsjönäs gård. Under somrarna fungerade gården som ett internationellt studenthem, men på hösten stängde det, men hade fortfarande öppet för mindre grupper.
– Så vintern 1951 bodde 24 personer där från olika länder, som Tyskland, Mexiko, Australien och Österrike, säger Karen Mitchell.
Åkte tillbaka flera gånger
Kollektivet turades om med att städa och laga mat i det gemensamma köket. På dagarna jobbade de, många av dem på radiofabriken.
– Men på helgerna brukade de åka skridskor, besöka Gamla stan eller gå på opera. Ofta bjöd de även in en intressant svensk person som kunde berätta mer om den svenska kulturen.
Men våren 1952 började Lillsjönäs gård förbereda sig för att återigen öppna upp som studenthem. Kollektivet visste att det var dags att flytta. Så de fortsatte vidare och reste runt i Europa. Många av personerna i kollektivet var volontärer som hjälpte till att bygga upp europeiska länder efter kriget, men Terry och Ray beslutade sig för att åka till London och gifta sig. Tre år senare föddes Karen.
– Mamma lider av demens nu, och hon kommer inte ihåg något. Men båda mina föräldrar har pratat så mycket om Lillsjönäs.
Föräldrarna besökte Sverige flera gånger efter det, och även Karen var med en gång när hon var liten. Tanken var att hon skulle åkt hit tillsammans med sin man bara för två veckor sedan, men på grund av coronapandemin blev det inte av.
Vad skulle du helst se att det blir av Lillsjönäs gård?
– Jag hoppas de bygger lägenheter där, i så fall ska jag köpa en!
Vintern 1951 så bodde 24 personer där från olika länder.