Inte olyckligt att fastighetsskatten togs bort!
I motsats till vad vissa tyckare anser är fastighetsskatten rent av vidrig därför att skatten inte tar hänsyn till betalningsförmågan.
En medelklassare eller en pensionär marginaliseras ekonomisk om deras bostäder kan tas som gisslan för att klämma fram mer slantar som inte så sällan finansierar projekt fjärran från statens grundläggande åtaganden. Mäktar du inte med skatten, så skall du bort från hem och härd. Det är vad fastighetsskatt är.
Skatten må vara ”stabil och ligga där den ligger”, så som en docent i nationell ekonomi tycker, men den ligger då i en bostadsrätt eller i ett hus, det vill säga i ett eget boende som inte genererar löpande inkomster, utan snarare kräver utgifter för underhåll. Docenten må tycka att ” det är bekymmersamt att Sverige använder den skatten minst”, men hon borde veta att i många länder motsvarar fastighetsskatten det som i Sverige är kommunalskatt. Vi i Sverige betalar både kommunalskatt och fastighetsavgift.
Skatt på bostadsägande är dessutom en dold förmögenhetsskatt.
Liksom den kommunala skatteutjämningen betalades merparten av fastighetsskatten av invånarna av vissa kommuner. De 700 miljoner som exempelvis vi Lidingöbor betalar i skatteutjämning till Malmö, den stad som docenten bor och är verksam i, torde räcka i överkant.
Visst finns det ett samhällskontrakt och samhällsservice måste bekostas, men skatteuttaget får inte förvandlas från en nödvändighet till en ok som driver folk bort från deras hem och kväver ekonomin.