Bedrövad över hur folk beter sig i Judarskogen

jag tillbringat mycket tid i Judarskogens naturreservat. Det har jag inte varit ensam om. Under mina vandringar har jag sett personer som gör upp öppen eld på klipphällar, under flyttblock, direkt på marken på de gräsbevuxna ängarna, och till och med inne i skogen.

Jag har sett bilar köra på ängarna, inte bara framförda av omdömeslösa och påverkade ungdomar, utan även av skolpersonal i samband med en orientering. Jag har sett en man slå aggressivt med en stor gren mot några änder, för att dessa inte skulle störa hans fiskande vän.

Jag har sett väldigt mycket skräp, inklusive krossade flaskor, öppnade konservburkar, plastpåsar i vattnet, pyrande grillkol utanför eldstäderna, och glödande fimpar på marken inne i skogen. Jag har sett graffiti på klipphällar och flyttblock. Jag har sett människor övernatta i tält. Jag har sett människor hetsigt dansande i ett jättestort partytält med hög musik (och med en stor rektangel stampat jordgolv mitt på ängen som resultat dagen efter).

mopeder gasa runt sjön. Jag har sett barn och vuxna fiska upp salamandrar och lägga dem i plastburkar. Jag har sett, och hört, horder med medelålders BMX-förare vrålande kasta sig utför klippbranter,

Jag har sett

lämnande sönderkörda lavar, mossor och trädrötter i sina spår. Jag har sett oräkneliga okopplade hundar.

Jag är bedrövad. Naturreservatet används inte längre på naturens villkor, utan som en stadspark eller ett sportfält. Jag skulle önska att de av syndarna som bor i närområdet kunde ta och tänka till lite – för visst vill vi väl ha kvar vårt naturreservat? Och jag skulle önska att tex Ängby Camping kunde upplysa sina gäster om vilka restriktioner som gäller i reservatet. Jag önskar slutligen att stadsdelsförvaltningen kunde ta fram en handlingsplan för att försöka få bukt med förfallet, helst innan skogen brinner ned.