Dö ensam vanligt även innan covid
Under pandemin har många äldre dött utan någon vid sin sida. Men även innan pandemin dog var femte helt ensam. I den kategorin är Region Stockholm sämst i klassen.
Att få ha någon hos sig i livets slutskede kan tyckas grundläggande i vården. Men faktum är att en av fem dog ensam i sin sjuksäng redan innan pandemin.
Flera geriatriska kliniker har fått kritik av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, för att vården av covidsjuka äldre inte hållit måttet.
Bland annat har personal vittnat om att de äldre inte fått tillräckligt med tillsyn, och att det hände att de avled ensamma inne på sina rum.
Men personer som dör på vårdinrättningar utan att ha någon hos sig är inget ovanligt, pandemi eller inte.
En av fyra under pandemin
Statistik från Svenska palliativregistret visar att var femte avlider i ensamhet i regionen. Pandemiåren 2020 och 2021 har andelen ökat till en av fyra.
Men så är det inte i alla regioner. I Västerbotten är det bara en av tio som tvingas vara ensamma i det sista.
Region Stockholm är den region där störst andel dör ensamma.
Men tanken är att det ska bli ändring på det. 2019 fick hälso- och sjukvårdsförvaltningen i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att ingen ska behöva dö ensam på akutsjukhus eller i den palliativa vården.
I rapporten Trygghet i livets slutskede beskrivs förbättringsområden i den palliativa vården.
Minskar dödsångest
God vård i livets slutskede består bland annat av ”smärtlindring, att man inte har ångest eller illamående, att patienten ges möjlighet att dö på den plats hen önskar samt att patienten inte behöver dö ensam. Mänsklig närvaro kan lindra oro och minska dödsångest”, enligt rapporten.
Palliativt kunskapscentrum bör få ett utökat uppdrag, med mer stöd till vårdgivarna och fler utbildningar, menar de.
Det kan framför allt gälla behandlingsbegränsningar och så kallade brytpunktssamtal med patient och/ eller närstående, där man diskuterar vilka vårdinsatser som önskas och behövs i slutskedet.
I rapporten föreslås också att de avtal som regionen skriver med vårdgivarna ska vara tydliga med uppdraget kring palliativ vård och att patienterna inte hamnar mellan stolarna om de flyttas mellan vårdgivare.
Tiden innan viktigast
Men någon mer detaljerad anvisning om hur färre ska lämnas ensamma ges inte.
Rapporten konstaterar dock att ”döendet är en process som handlar om timmarna och dagarna före. Även om det kan kännas viktigt för närstående eller för personal att någon är närvarande i dödsögonblicket, finns det all anledning att tro att det viktigaste för patienten är att någon finns där när patienten fortfarande är vid medvetande och kan känna närvaro av personal eller närstående”.