Jenny Jernberg Ralphsson: ”Våga vara obekväm varje dag”
Att utsätta sig för situationer där man normalt inte känner sig hemma kan ju ta emot. Men vågar man kan det leda till något bra i slutändan.
Våga vara lite obekväm varje dag”, hörde jag en klok kvinna säga. Jag lät de orden sjunka in och började fundera över vad hon menade. Ju mer jag tänker på det desto bättre tycker jag att det är. Genom att utmana sin tanke och gå utanför sin komfortzon lite varje dag kommer du att växa och skapa dig mer självförtroende. En tanke som går att använda både för att utmana sin eventuella lathet, men också på mer känslomässigt motstånd.
Föreställ dig att du antar den inställningen varje dag. Om vi tar och tittar på en relation, där båda är lite obekväma varje dag. Den ena kanske städar lite extra efter middagen eller ser till att soporna är uttagna innan den andra kommer hem.
Den andra partnern går utanför sin bekvämlighetszon och kanske lagar mat någon mer dag i veckan. För att ta ett exempel. Vilka positiva effekter får det på förhållandet?
När jag arbetar med klienter försöker vi tillsammans sätta upp mål eller utmaningar som är lite utanför klientens komfortzon. Istället för att säga nej till att hålla presentationen på arbetet, testar klienten att utmana sig och säga ja. Vi växer helt enkelt med utmaningen.
Jag tänker att det är en inställning vi också kan anta inför nya möten med människor. (Jag vet att i dessa tider kanske vi inte träffar så många nya människor. Men om vi blickar framåt till en tid då vi kan göra det). Många upplever mingel som utmanande eller obekvämt, men om vi vänder på tanken och tänker att vi ska gå på det där minglet för att utmana det som är obekvämt. Kanske vi kommer upptäcka att det var inte så jobbigt som vi först trodde.
Eller varför inte våga ställa det där obekväma frågorna?
Jag träffar klienter som år ut och år in kan gå och fundera över vad en annan person tänker. Eller varför en person agerar som den gör. Vi ägnar helt enkelt en massa tid och energi åt att fundera och resonera över något som vi inte har svar på. Kanske ställer vi inte frågan för att vi är för rädda för vilket svar vi kan tänkas få.
Men om vi istället skulle våga ställa den där obekväma frågan och kanske få ett svar. Ett svar som gör att vi kan sluta att spekulera och få något konkret att bemöta. Helt plötsligt är svaret på bordet och det finns en väg framåt. Vi har något att ta ställning till.
Det här är en tanke som går att använda på många områden i livet, egentligen är det väl bara fantasin som sätter stopp.
Så om vi vågar vara lite obekväma varje dag vill jag avsluta med nästa svindlande fråga:
Vad blir möjligt då?
Kanske ställer vi inte frågan för att vi är för rädda för vilket svar vi kan tänkas få.