Trygg med en jul utan alkohol
Olivia Trygg Larsen växte upp i en typisk kärnfamilj innan allt rasade. Nu kämpar hon för att fler barn och ungdomar ska känna sig trygga och skuldfria från val deras föräldrar gör.
Det var julafton, jag gick i 9:an och det blev bråk. Mamma sa till pappa att ’måste du dricka alkohol på julafton?’ – men pappa menade att man måste få dricka snaps till sillen. Då köpte mamma i stället skaldjur till julbordet och då tyckte pappa att man måste få dricka vin till så fina räkor”, säger Olivia Trygg Larsen.
27-åriga Olivias pappa avled för fem år sedan till följd av sviterna från ett långt alkoholmissbruk.
– Han ville dricka, det fanns alltid en anledning. Han drack flera glas och vi andra tittade på men ingen sa något, säger hon.
– Sen när jag kom till skolan låtsades jag som ingenting. Jag var rädd för att min pappas val skulle påverka hur mina kompisar såg på mig.
Betedde sig plötsligt annorlunda
Olivia växte upp i Djursholms Ekeby tillsammans med sin mamma Agneta och pappa Hans och två äldre syskon. När Olivia var 8-9 år så började hon märka att pappa betedde sig annorlunda – något hade hänt.
– Jag kommer från en kärleksfull familj där min pappa var min största idol. Men i den åldern kände jag en oro för att mina föräldrar skulle skiljas, men jag visste inte då vad det berodde på.
– Alkohol var en självklarhet i vardagen, han blev inte fullare än någon annan. Det var först i högstadiet som jag kunde sätta ord på att han var sjuk.
Bilden som Olivia hade av en alkoholist var att det var en person som hängde på Plattan på Sergels torg eller på en parkbänk. Inte att det kunde vara en framgångsrik man, med ett välbetalt jobb i en villa på Djursholm.
– Här finns det en högre fasad, det finns mer pengar att dölja det med. Det fanns inte någon som kunde se att jag hade det svårt hemma. Jag blev bortskämd, det var min mammas sätt att kompensera för det som pågick hemma, säger hon.
– Vi pratade inte om det, fast det var exakt det vi behövde göra.
Gav sin pappa ett ultimatum
När Olivia gick i andra ring på Viktor Rydbergs gymnasium i Djursholm började hon öppna sig för sina vänner om hur verkligheten såg ut. Det efter att pappa Hans fått ett ultimatum – familjen eller alkoholen – alkoholen vann.
– Det är ju galet att ens pappa kan välja bort en – men det var då jag förstod att han var sjuk. Jag slutade skämmas, slutade ljuga och började prata om det.
I olika utsträckningar märkte hon att flera av hennes vänner hade samma problem – någon närstående som hade ett osunt förhållande till alkohol. Samtidigt som det kändes skönt att kunna prata med sina vänner så menar hon att det var frustrerande på samma gång.
– Alla vi hade ljugit för varandra för att samhället har byggt upp en bild om den perfekta kärnfamiljen. Tänk om man inte hade behövt ljuga.
Hon berättar att hon drack de första gångerna när hon gick i högstadiet, och att få tag i alkohol var aldrig några pro- blem – antingen köpte man av någon eller så var föräldrar ouppmärksamma på barskåpet. Enligt undersökningar från Danderyds kommun är antalet ungdomar som någon gång testat alkohol flest i Danderyd inom hela Stockholms län.
– Jag tror det har med att göra att det är för få vuxna som är helt närvarande. Jag märkte själv att det största problemet var att många unga inte blev sedda av vuxenvärlden – föräldrarna la pengar på bordet och reste iväg.
– Vuxna dricker alkohol och barn dricker Coca cola. Sen är Djursholm lite liberalt – det finns nog många som bjuder och tänker ”lite vin är väl inte så farligt”.
Vill förmedla kunskap
Och det Olivia nu har en stor del av och vill förmedla vidare är kunskap – kunskap om hur alkoholism är en sjukdom och att få barn och ungdomar att sluta skämmas och tillsammans våga prata om ens upplevelser.
Samma år som hennes pappa avled, 2010, grundande hon, tillsammans med sin familj, stiftelsen Trygga Barnen. En stiftelse som verkar för barn och ungdomar som har en nära anhörig med missbruksproblem eller psykiska problem.
– När jag började prata om det här så insåg jag att det inte var så läskigt. Hade jag fått kunskap tidigare så hade jag kanske inte mått lika dåligt och det märker jag när vi pratar med unga, säger hon.
– Föräldrarna kanske säger att ”barnen har inte sett någonting” men vi träffar barn så unga som sex år som ser och förstår vad som händer hemma. ■
Hade jag fått kunskap tidigare så hade jag kanske inte mått lika dåligt och det märker jag när vi pratar med unga.