”Jodå – den funkar! Bara man får någon att lyfta blicken från sin mobil!” Kommer ni ihåg vårt försök att få stockholmarna att resa sig och ge plats på bussen och tunnelbanan? Här kommer en rapport från våra läsare!

I början av februari skrev vi flera artiklar om stockholmarnas hyfs i tunnelbanan. Reser vi oss för äldre, gravida och andra som behöver sitta?

Vi skickade ut en testpatrull – och vi frågade er läsare.

Svaret blev – njaee. De flesta reste sig nog om de fick en direkt fråga, men annars var det lite si och så med artigheten.

Vi bestämde oss för att göra det lite enklare att påkalla uppmärksamhet och skapade Jag-vill-gärna-sittaknappen. Hundratals knappar har delats ut och skickats till intresserade och många menar att de hjälper.

som behöver sitta på grund av flera kroniska sjukdomar använder numera vår knapp varje gång hon ger sig ut i rusningstrafik:

”Det jag märkte var att när jag hade er knapp på mig slapp jag elaka blickar från äldre och även alla kommentarer och ’flytta på dig du får inte sitta här’. Yngre med handikapp har förståelse men äldre är nästan brutala när det kommer till ’sina’ platser på bussen. Så fort jag tog av min knapp kom kommentarerna igen.

När jag enstaka gånger har fått de där blickarna har jag knackat på knappen och pekat på handikappskylten eller bara ’rättat till’ jackan för att ge den uppmärksamhet. Vilket har funkat bra.

Dock har den inte lyckats ge mig några sittplatser. Folk är alldeles för inne i sina telefoner. Tror också att en svart knapp på en svart jacka inte syns väl nog.

Kommer att fortsätta ha min knapp i alla fall i rusningstrafik. Den får mig att känna mig trygg. Hur snälla gamla tanter/gubbar än kan vara, finns det vissa som fått mig att både gråta och vara rädd pga detta. Så tack för denna trygghet!”

som beställt en knapp till sin mamma mejlar och berättar:

”Det är SÅ många som inte lyfter blicken från mobilen och tittar sig runt, trots att dom sitter på platser som är till för äldre. Då har mamma sagt till några gånger men det är inte med nån gladare min hon fått sitta.”

berättar: ”Ibland när jag är trött så visar jag knappen och säger att jag skulle vilja sitta, och då får jag sitta. Jag tycker att det är bra att ni skriver om detta, för det behöver bli bättre. Man ska inte behöva be om att få sitta. Tack än en gång för knappen. Vi behöver göra flera såna här saker för att vardagen ska bli bättre för alla.”

har också testat:

”Hej, den verkar funka! Jag får åtminstone sitta och många börjar prata om knappen. Kul! Tack för ett fint initiativ och knappen är på!”

har ett förslag på ännu en knapp:

”Hur kommer det sig att det alltid är ’offret’ för mobbning m.m. (och i detta fall den som är i behov av sittplats) som ska lösa problemet? Det är den andra parten som borde bära knapp tycker jag. ’Jag reser mig gärna om du säger till’ eller något i den stilen.”