Så resonerar polisen om signalement
Varför går polisen inte alltid ut med signalement när ett brott har begåtts? Om du ställt dig den frågan är du inte ensam. Nu förklarar polisen hur de resonerar.
En fråga som ofta väcks när media rapporterar om brott är varför polisen inte alltid väljer att gå ut med signalement under en pågående utredning.
– Det är förundersökningsledaren som gör den bedömningen. Men vi behöver i stort sett allmänhetens hjälp med mycket. Mycket av det som går till åtal bygger på vittnesuppgifter, säger Jan Berlin, kommunpolis i Täby.
– Har vi ett signalement som är lite utmärkande är det bra att gå ut med det, någon jacka eller kläder som sticker ut. Då kan vi få mer information från allmänheten.
Kan bero på brottet
Om ett signalement är allmänt, till exempel ”man i 30års åldern” ger det sällan något att gå ut med den informationen till allmänheten, eftersom beskrivningen är så lös att den stämmer in på många människor, menar Jan Berlin.
Stefan Dahlgren, kommunpolis i Vallentuna, säger att det är känsligt att gå ut med ett visst signalement för att det kan förstöra utredningen och färga eventuella vittnen.
– Vi ska kunna bedriva en förundersökning, och har man gått ut med en fantombild kan man förstöra fotokonfrontationen i ett senare skede i utredningen. Vi är faktiskt restriktiva med att gå ut med signalement, för att inte låsa folk.
Hur ser ni på att gå ut med etnicitet?
– Det är klart att det kan finnas en känslighet i det. Men det är inte därför vi inte går ut med signalement, det är för att vi inte vill förstöra en utredning i senare skedde.
Olika synsätt
Att det inte finns ett enkelt svar på signalementsproblematiken blir tydligt då vi pratar med fler poliser. Patrik Zanders, som jobbar på polisens avdelning för grova brott:
– När jag får ett fall tänker jag alltid ”hur kan jag få hjälp av media i det här?”. Att gå ut med ett brett signalement kan vara bra, för då får vi in många iakttagelser, säger han.
– Jag är inte så rädd för att gå ut med breda signalement, risken att någon ska bli dömd på ett felaktigt utpekande av ett vittne är obefintlig.
Vad tänker du kring att gå ut med så breda signalement som hudfärg eller etnicitet?
– Det är känsligt. Det finns tillfällen då jag gått ut med såna signalement men då olika medier har valt att bara gå ut med vissa specifika signalementsuppgifter. Jag respekterar det, men rent egoistiskt är det inte till fördel för min förundersökning. Men det är en jättesvår balansgång. Varför är det känsligt? – Det är väl känsligt att peka ut vissa etniska grupper.
Hur mycket ger ett signalement på etnicitet?
– Det är sällan att det är helt avgörande, men det händer. Jag har flera exempel på när vi gått ut med framför allt bilder, då man får klockrena utpek.
Har man gått ut med en fantombild kan man förstöra fotokonfrontationen i ett senare skede i utredningen.