Lina gick från lärare till succeförfattare
SUCCÉFÖRFATTAREN LINA BENGTSDOTTER: Stocksundsbon Lina Bengtsdotters debutbok har fått tre priser och sålts till 19 länder. Nu berättar hon om hur det var att flytta från Gullspång till Stocksund, och hur det var att bli tagen för barnflicka när hon var
Lina Bengtsdotter bor i Stocksund sedan 1999. Hemma i lilla bruksorten Gullspång träffade hon sin man Andreas Andersson, fobollsspelare i bland annat Milan. De fick barn tidigt och efter tiden som fotbollsfru flyttade familjen till Stocksund.
– Det var jättespeciellt att komma från en av Sveriges fattigaste kommuner till Danderyd. Det var mycket nytt att lära sig och försöka förstå sociala koder, det tog lite tid, man var lite klumpig i början, säger Lina.
Kindpussar kunde bli fel, hon kunde stå utan inneskor när alla andra hade. Något hon kan skratta åt nu.
– Men i början kunde jag känna mig väldigt annorlunda. Jag vara bara 22 när vi flyttade hit, och det var inte så vanligt med 22-åringar med barn och familj, jag var udda på många vis.
Första gången någon tog Lina för en barnflicka var när en mamma tipsade henne om att det fanns träffar för barnflickor.
– Jag sa ingenting, det hade blivit pinsamt.
En gång ringde en försäljare på och frågade om Lina hade mamma eller pappa hemma.
Men Lina vill inte klaga, säger hon.
– Jag kände mig ändå lyckligt lottad, många hemifrån som fått barn slet med ekonomin – och det vet jag hur det är. Och jag har nog känt mig lite annorlunda var jag än bott, varit en iakttagare på något vis.
Många fördomar
Hon har alltid trivts bra i Stocksund, trots allt.
– Det finns väldigt mycket fördomar om den här platsen. Stereotypen finns inte på riktigt, jag har hittat vänner för livet här. Och man får lite av känslan som i Gullspång, kallar personalen på Ica vid namn, och i charken vet de vad man vill ha.
Lina utbildade sig till lärare i svenska och psykologi, och efter ett tag började hon skriva på en roman.
– Min första bok skrev jag på var- enda ledig stund, det blev lite märklig socialt. Bland annat satt jag i städskrubben på jobbet på rasterna. Jag sa inte så mycket om hur mycket jag skrev, det kändes konstigt att vara så målmedveten.
Romanen refuserades i sista sekund. Då sa en kompis från Gullspång att hon skulle skriva en deckare.
– Hon var ganska bestämd, sa att den skulle utspela sig i Gullspång. Jag läser inte deckare själv, men sedan provade jag att läsa några.
Psykologisk omtanke
Lina skrev på det vis som hon själv ville läsa.
– Det skulle vara karaktärsdrivet, mycket psykologi, man skulle bry sig om karaktärerna. Jag har lagt tid på miljö, karaktärer och språk.
Att Lina är lärare i psykologi tror hon hjälpt i arbetet.
– Men jag är verkligen inte lärare när jag skriver. Fast det är klart att tankar om skuld, var den börjar och slutar, och den fria viljan, alla sådana tankar är jag intresserad av.
Även om böckerna mestadels utspelas i Gullspång finns Djursholm med i del två.
– Huvudpersonen åker till Djursholm och jämför huvudgatan med Gullspångs huvudgata, som är ganska lik. Hon funderar på allt som finns där, som inte finns i Gullspång, och hon ser en stor villa i Djursholm där barn är klädda som vuxna och där det finns barnflicka.
Numera är Lina författare på heltid även om hon vikarierar i skolan ibland.
– Jag vill ändå satsa eftersom det är min högsta dröm att skriva, och nu fungerar det ekonomiskt. Jag ska inte säga att skrivandet alltid flyter på och jag är i en lycklig bubbla, men det är framför allt glädjedrivet, säger hon.
– Jag har skrivit sedan jag var väldigt liten utan att jag fått en krona för det. Jag är inte den som lägger pannan i djupa veck och beklagar mig över konstnärliga svårigheter.
När Crimetime Specsavers Award gick av stapeln fick hon både juryns och folkets pris, och kom tvåa i Årets bok.
– Det känns jätteroligt. Jag var så fokuserad på att få kontrakt bara, så jag blev förvånad. Jag har nog inte fattat och landat i att det gått så bra. Jag är väldigt glad.
Jag har nog känt mig lite annorlunda var jag än bott, varit en iakttagare på något vis.