Så har villapriserna förändrats
Vad har Naturhistoriska i källaren? Jo: mängder och åter mängder av döda djur. I glasburkar. För forskning. Vi fick en exklusiv rundtur i den hårdbevakade samlingen. Kräsmagade varnas.
NATURHISTORISKA. Här förvaras hela döda djur i burkar med sprit – under strikt bevakning
H är är fiskar. Där är grodor. Kräldjur. Fåglar är där borta.”
Snabbt, vant och med ett osvikligt minne guidar biologen Erik Åhlander mellan de tätt packade hyllorna. Hur mycket, exakt, som finns i källaren under museet, är oklart. Åhlander tippar att det är mellan 150 000 och 200 000 glasburkar – fyllda med sprit och döda djur.
En liten flodhäst bredvid en säl, och ett sjölejon från 1825. Ett vithajshuvud. Apor, som när de levde på 1750-talet drog runt fritt på Drottningholms slott. En pungvarg, Tasmanian wolf, troligen utdöd sedan snart 100 år.
Och så kronjuvelen, i den extra inlåsta avdelningen för omistliga samlingar: elephas maximus, ett elefantfoster, köpt av kung Adolf Fredrik i Amsterdam tidigt 1700-tal. Skulle samla alla djur Ett DNA-prov 2013 avslöjade dock att fostret inte var indiskt, som man alltid trott, utan västafrikanskt.
– Ja, man lyckades faktiskt ta DNA ur elefanten, vilket är oerhört svårt med något så gammalt. Det var inte billigt, tror det gick lös på närmare 15 000 kronor, berättar Åhlander.
Förr i tiden skulle man ha ett av varje djur som finns. Man trodde att det gick i och med att man helt enkelt inte kände till så många olika arter. Men på 1700-talet insåg man att det inte är möjligt.
Men vad är då syftet med att Naturhistoriska riksmuseet har en samling med spritinlagda djur, hårt bevakat av alla möjliga sorters larm, då den brandfarliga vätskan på 70 procent är extremt explosiv? En samling som dessutom fortfarande utökas kontinuerligt.
– Bra fråga. Vi sparar helt enkelt på allt som kan komma till användning i framtiden. För forskning och undervisning.
Ett annat användningsområde är att hjälpa tullen med artbestämning. Åhlander, som knegat här sedan 70-talet, visar upp en relativt ny krokodil, numera död. Någon försökte smuggla in den levande och åkte dit. Upp med huvudet Krokodilen har nu hamnat här och används som jämförelse när tullen skickar hit väskor och skor för att museet ska hjälpa till och bestämma om varorna är tillverkade av olagligt krokodilskinn.
Ytterligare ett användningsområde för spritade organismerna är så klart den vanliga museiverksamheten. Under sportlovet kommer valda glasburkar plus det tunga hajhuvudet, som flyter omkring solokvist i en egen stålbalja, att bäras upp och visas för de yngre besökarna. För vetenskapens skull.
Vi sparar helt enkelt på allt som kan komma till användning i framtiden. För forskning och undervisning.