Det här är Hanna Persson
ag har spelat basket sedan jag var nio, så i tio år blir det nu. Jag började med fotboll och höll på med gymnastik, som de allra flesta gjorde.
Det var min mamma som tyckte att jag skulle testa basket – och efter det har jag bara fortsatt.
Jag stannade kvar i min klubb, Norrorts basket, för att det var en så bra miljö att vara i och riktigt kul. Det viktigaste har varit det sociala i klubben. Och att jag är en stor tävlingsmänniska, som älskar att spela matcher och utvecklas.
Jag visste inte att stipendiet fanns innan jag fick det och jag blev så överraskad. Det känns stort eftersom jag är den yngsta som har fått det, och jag vet att det finns så många unga som är engagerade. Det viktigaste var inte pengarna, det kanske låter klyschigt, men jag uppskattade mest att få bekräftelsen på att jag gör ett bra jobb.
Vi har något som heter ledarakademin inom Täby basket, där jag är tränare. Det är en ledarutbildning för att få unga att vilja leda och döma i föreningen. Jag började gå den när jag gick i åttan, slussades in i att leda ett lag och började döma matcher.
När det gäller ungdomarna så är det kul att man kan hjälpa till och vara ett stöd för dem, man blir någon
● Tog emot titeln och stipendiet Årets ungdsomledare av Täby kommun.
● 19 år
● Spelar i Norrorts basket i division ett. Tränar flickor 05 i Täby basket. Sitter med i ungdomsutskottet, är styrelseledamot och domaransvarig i Täby basket. som de kan se upp till och jag försöker vara ett bra stöd för dem.
Bara det att det finns aktivitet som de kan göra, att de kan komma hit röra på sig, att de har folk som de kan prata med och en plats där de är trygga – det är kul att jag kan bidra till det. Jag har tränat mina tjejer sen de var åtta år och det är så kul att se hur de utvecklas, i början fick man rycka ner dem från ribbstolar och i dag vill många satsa.
Jag står just nu i ett vägskäl, jag är inriktad på att jag vill börja plugga en pol.kand. (samhällsvetenskapligt kandidatprogram, reds anm.) och då vet jag inte om jag kan fortsätta på en så hög nivå som division ett.
Men jag tror inte att jag någonsin kommer att sluta spela basket.