Gravallvar
HISTORISK FEST. Vi tar rygg på arkeologen Lars Andersson inför Runrikets dag, då det vankas marknad, stridskonst, snack om gravar och runstenar – samt en mäktig Norrortskvinnas 1 000-årskalas.
Många Norrortsbor har nog hört talas om henne – Estrid, den mäktiga kvinnan från vikingatiden. På Runrikets dag nu i maj firas hennes 1000-årsdag. Men hur blev hon en kändis? Vi frågar arkeologen Lars Andersson, Estrids ”pappa”.
För tusen år sedan dog en gammal kvinna vid nuvarande Såstaholm i Täby. Hon begravdes enligt kristen sed, utan att brännas. Vem var hon? Det ville arkeologen Lars Andersson, som hittade resterna av kvinnan, ta reda på.
– Det fanns runstenar från en lång period som handlade om en kvinna som hette Estrid, som föddes i Vallentuna, bodde i Täby och som har varit mäktig. Man vet att hon fick barn, och att hon levde länge. Alltså skulle den gamla kvinnans skelett kunna vara denna Estrids, säger Lars.
Genom runinskrifterna kan man säga att hon levde omkring 1020-1080. Lars är noga med att säga att det alltså inte på något sätt är bevisat att det är just Estrid från runstenarna han hittat.
– Men jag är intresserad av historier och människor som levt, och man kan behöva popularisera, säger Lars.
Verklighetstrogna dockor
Och visst har Estrid blivit populär. Det var under arbetet med Runrikets dag för några år sedan som tre verklighetstrogna dockor skapades, och nu syns Estrid i turistinformation och på Vikingaliv. I år firas hennes 1000-årsdag också med en konsert under Runrikets dag (se faktaruta).
I dag driver Lars Uppdrag arkeologi, och hjälper exploatörer med utgrävningar. Det var vid just en sådan utgrävning som de första gravarna upptäcktes år 1995 i Såstaholm. Sedan dess har en mängd gravar, både från romersk järnålder (år 0-400 e Kr) och från 1000-talet hittats på platsen. I vissa fall delar kroppar från olika epoker till och med grav.
– Man har tagit en grav med ben från 200-talet och återanvänt den 800 år senare, säger Lars.
Men åter till Estrid. Lars
Man vet att hon fick barn, och att hon levde länge. Alltså skulle den gamla kvinnans skelett kunna vara denna Estrids.
spekulerar i om hon var en kvinna med makt; hon hade nämligen fått både mynt och vikter med sig i graven.
– Det är vanligare att män fått med sig sådant.
Tunga dokument
Annars var det egentligen inte på modet att lägga saker i gravarna under kristen tid.
– Men de gamla sedvänjorna kunde hänga kvar, precis som kristendomen påverkade oss redan innan landet kristnades.
På platsen finns även runstenar. De användes för att hävda sin rätt till marken och visa släktband, berättar Lars.
– När upphörde runstenarna? Runt 1140. Och när är vårt äldsta bevarade dokument gjort? 1160. Man behövde inte runstenarna när man kunde markera ägande genom dokument, säger Lars.