Till Maria, 19 – och till alla ni studenter!
Studenten. Studenten. Min kära kollega påminde mig om en sak: ”Du tio-årsjubilerar ju”. Åh nej, det gör jag ju. TIO år sedan jag var nybakad student, herregud!
Jag säger alltid att studenten inte var min tid. Jag var osäker på vad jag ville göra, trött på skolan och ville mest bort från småstaden.
Vad har förändrats? Ja, rätt mycket ändå – som att alla stirrar ner i sina Iphones idag, att höga byxor är moderna igen och att mina syskonbarn som jag då kunde bära på nu har vuxit om mig.
En av mina favoritlärare, Hasse, sa till mig runt studenttider att jag skulle ”sitta ner i båten”. Att det skulle gå bra, men att jag måste ”ta’t lite lugnt”. Jag förstod det inte då, jag sa förmodligen ”lätt för dig att säga, det gick ju bra för dig” och blev sur.
Jag lyssnade inte på hans ord, för jag har mest stått upp och vevat i den där båten i tio år. Men efter att ha ramlat i ett antal gånger och kravlat mig upp lika många så förstår jag kanske lite mer vad han ville ha sagt. Känslan av rastlöshet var det som jag, 19-åriga Maria, fick panik av. Idag förstår jag att den inte kommer att försvinna för mig och att den faktiskt för mig framåt, bara jag hanterar den rätt och ”ta’t lite lugnt”. För det kommer nog att ta 30 år till innan jag hunnit göra allt jag vill.
Tack Hasse, trots ett stort hav och kraftiga vindar vet jag att jag idag ska använda årorna ibland. Så ni studenter, tiden kommer då ni förstår hur ni ska styra, grattis!