Lyrisk

STRÄNGTALANG. Teja Lindmark testade alla Kulturskolans instrument – och fastnade för harpan.

Det blir väldigt elitistiskt i orkester, man spelar bara klassisk musik och jag tycker det är roligare att spela populärmusik.

Jag gick i andra klass och var på Kulturskolan och testade alla instrument. Inne i ett hörn stod ett stort instrument. Det såg så häftigt ut och jag fick testa! Mina föräldrar var väl inte lika nöjda när jag valde harpa, de försökte föreslå tvärflöjt, men jag hade bestämt mig.

Jag har spelat i åtta år nu och det är superhärligt. När man är stressad blir man avslappnad om man spelar en låt man redan kan. Min lärare Ismahni Björkman är så lugn och bra, hon är verkligen en eldsjäl.

Många reagerar när man säger att man spelar harpa, och tror att man bara kan spela klassiskt. Men man kan spela vad som helst, till exempel ”Nothing Else Matters”

av Metallica, den passar jättefint för harpa. En annan favorit är ”Comptine d’un autre été: L’après-midi” från filmen Amelie från Montmartre. Den fick jag kämpa för att lära mig, det är en lite annan teknik. Förut hyrde vi harpa, men nu har jag köpt en egen. Den kostade 40 000 kronor inklusive frakt från Frankrike. En del av pengarna kom från ett stipendium. Det är en keltisk harpa, den vanligaste sorten. I konserthusen ser man ofta stora pedalharpor med mycket mekanik.

Jag vill inte jobba som musiker – jag vill bli neurolog, det är superhäftigt. Det är väldigt kul att spela, men det blir väldigt elitistiskt i orkester, man spelar bara klassisk musik och jag tycker det är roligare att spela populärmusik.

Jag hoppas att jag alltid kommer att spela harpa, det är jätteviktigt att man har musiken.