I Elins ateljé görs gamla smycken om till nya.
NYSKAPANDE GULDSMED. ”Folk vill inte ha massproducerade saker i samma utsträckning”
Det fina är att få ge tillbaka det nya smycket, för även fast det är nytt så finns det så mycket historia i det.
I 20 år har hon arbetat som guldsmed, men det är i den lilla verkstaden i Täby som hon hittat hem. Trots en tuff bransch skapar Elin Petrova konst av ärvt guld och diamanter.
Drömmen att få skapa har funnits i Elin Petrovas liv sedan hon var barn. Tidigt bestämde hon sig för vad hon ville arbeta med.
– Jag ville först bli konstnär, jag ritade hemma och så. Sen gick jag en silversmedskurs och kände att det verkligen var något för mig, säger hon.
Passionen ledde henne till London. Hon började studera smyckesdesign och gemmologi, och efter det har hon inte slutat.
– Jag gillade att det även var ett hantverk och att jag fick arbeta med kroppen samtidigt som jag skapade, säger hon.
”Det är mitt andra hem”
Sedan 2015 har hon sin ateljé i Täby. Rummet består av ett antal arbetsbänkar i trä, smycken, ädelstenar i små pappåsar och verktyg på väggarna. Allt har sin plats. I ett av fönstren står radion på och bredvid den står färgglada palettblad. Under ett av borden ligger hunden Charlie och sover.
– Han är alltid med mig. Det här är mitt andra hem, jag spenderar väldigt mycket tid här. Här löder jag, här polerar jag och inne på toan har jag mitt lilla kemilabb, säger hon och skrattar.
Hon lyfter upp en av alla hammare som hänger på väggen och håller den mot ljuset.
– Den här är min favorit, den är hundra år gammal och fortfarande användbar. Det är det som är det fina, man använder samma teknik idag som man gjorde för flera tusen är sedan, man smälter och omarbetar, säger hon.
Att just omarbeta och reparera är en stor del i yrket. Många av Elin Petrovas kunder kommer in just för att få ett smycke omgjort.
– Ofta kommer man med något som man ärvt och som man vet att man inte kommer att bära. Det kan vara en ring eller halsband som ska bli ett nytt smycke, säger hon.
Historiskt värde
Hon visar upp en guldring som hon böjt sönder.
– Här ska jag plocka ut alla diamanter och sen ska jag smälta ner ringen och göra en ny. Jag tar tillvara på allt. Det fina är att få ge tillbaka det nya smycket, för även fast det är nytt så finns det så mycket historia i det. Nu vet man att det kommer att bäras också, säger hon.
– Men det är en press också, det är ju väldigt värdefulla och oersättliga material så det får inte gå fel.
Det är ingen lätt bransch medger hon, men trots det ser hon att intresset för att söka sig till professionella guldsmeder ökar.
– Det börjar komma tillbaka. Jag märker av att folk inte vill ha massproducerade saker i samma utsträckning. Det är inne att ha något unikt och många vill även vara med i processen.
Sedan hon tog över ateljén har hon kunder från hela Stockholm och dagarna brukar försvinna fort. Trots att hon inte varit med om något inbrott så finns oron där.
– Det är faktiskt den enda nackdelen med yrket, man har det i bakhuvudet hela tiden, säger hon.
Målet nu är att verksamheten ska fortsätta som idag.
– Jag är så nöjd med att själv bestämma över min tid, sen vill jag även skapa mer smycken med färgstarka ädelstenar, även det tror jag är på väg tillbaka, säger hon.