”Färdtjänsten i Danderyd har nått ett lågvattenmärke”
att Färdtjänsten kunde bli sämre. Nu vet jag att den är sämre. Jag påpekar grova missar men de fortsätter. Jag känner att besluten tas långt ovanför mig; Färdtjänsten finns som myndighet och struntar i oss resenärer med våra tröttsamma krav.
För tre veckor sen skulle jag åka till Linnégatan i Stockholm. Det blev en otrygg resa. Föraren övningskörde. Han kan inte ha haft taxikort eller så hade någon annan hade kört upp i hans ställe.
På E18 körde taxibilar om i bussfilen till höger och privatbilar till vänster.
Som tur är tar jag alltid till en extra halvtimme. Det blir många timmar extra för att åka färdtjänsttaxi.
Fredag i förra veckan kom ingen taxi men en snäll medmänniska körde mig hem. En timme senare ringde en chaufför och undrade om jag fortfarande behövde en bil!
Nu ikväll, fredag 3 september, fick chauffören Terassvägen istället för Trappvägen pga språkförbistring. Nerkyld kom jag till slut hem.
Idag, 7 september, beställde jag bil kl 15.30 för färd från min bostad till Mörby centrum. Ingen bil kom och resegarantin försökte hjälpa mig.
Jag gick hem. Kl 16.05 ringde en taxiförare om att han kunde hämta mig om 10 minuter. Jag avböjde eftersom mitt möte ställdes in strax före kl 16.00.
I stället beställde jag en bil till kl 16.30 till Bergshamra torg. ”Ring vid ankomst”, skrev jag, men ännu kl 17.10 har ingen hört av sig.
Vid ett antal tillfällen varje vecka har taxibilar kommit från Lidingö och är därför kraftigt försenade.
Det här känns som diskriminering. Färdtjänsten har uppdraget att ge funktionsnedsatta personer möjlighet till ett normalt vardagsliv. Pandemin har skapat kaos: vi med funktionsnedsättning är fångar i hemmet.
När jag för 20 år sedan fick färdtjänst, fungerade den utmärkt.
Jag blev verkligen hjälpt att klara vardagslivet. Nu är lågvattenmärket nått. Som resenär oroar jag mig för förseningar.
Hur länge finns färdtjänsten kvar?