En röst på S betyder högre skatter och avskaffad valfrihet
Socialdemokraterna i Stockholms stad och region gör allt för att framstå som pragmatiska mittenpolitiker. Men låt er inte luras. Skrapar man på ytan finns motståndet kvar mot att den enskilda ska få mer makt och inflytande. Karin Wanngård (S) och Aida Hadzialic (S) berättar inte om sin parhäst Vänsterpartiet och deras radikala agenda.Vänsterpartiet är en bärande del av deras regeringsunderlag och är avgörande för Socialdemokraternas försök att nå maktskifte. En röst på Socialdemokraterna i Stockholm m blir därför i praktiken en röst på högre skatt, växande skuldberg och hot mot valfriheten. .
Vänsterpartiets agerande i såväl Stockholms stad som Region Stockholm är inte seriöst. I Stadshuset har partiet t lagt ett budgetförslag som är underfinansierat med över
20 miljarder kronor och i regionen saknade partiets första budgetförslag g för 2022 till och med siffror och seriösa tabeller. Att styra en kommun eller region på önskedrömmar som saknar finansiering är en omöjlig uppgift. I slutändan är det skattebetalarna som drabbas när budgetunderskotten växer och skatterna måste höjas.
Därför ser vi moderater i staden och regionen med oro på vad Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kan hitta på. Både Karin Wanngård (S) och Aida Hadzialic (S) låtsas som om de inte är beroende av Vänsterns röster. Men det är de.
Socialdemokraternas Stockholmsdistrikt vill återinföra fastighetsskatten och ta bort familjers rätt att välja skola, äldreboende och vårdgivare. En vänstergir som skulle föra Stockholm 30 år tillbaka i tiden, där stockholmarnas möjlighet att välja skulle
Stockholm skulle föras 30 år tillbaka i tiden, där stockholmarnas möjlighet att välja skulle offras.
offras. Hur en sådan politik förbättrar kvaliteten i skolor, på vårdcentraler eller äldreboenden är höljt i dunkel. Snarare tycks det som att Socialdemokratern kraterna och Vänsterpartiet låter ideo ideologi gå före resultat. Wanngård och Hadzial lic borde klargöra vilka av V Vänsterpartiets krav de vill genomföra vid ett eventuellt maktskifte. Ett sådant klargöra rande bör i så fall komma i g god tid innan valet. Därför kräver vi nu besked om tre, för stockholmarna, viktiga frågor: g
Skattechock. S Vänsterpartiet föreslår före en samlad skattehöjning ni på närmare en krona i staden s och regionen. Därtill är ä partiets budgetförslag kraftigt k underfinansierade och oc den föreslagna skattehöjningen är sannolikt bara början. Vilka skattehöjningar planeras om Socialdemokraterna tar makten? Och anser Wanngård och Hadzialic verkligen att det finns utrymme för vanliga löntagare och hushåll att betala mer i skatt när priserna på bensin, el och mat skenar?
Hotad valfrihet. Både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill återsocialisera välfärden. I regionen vill partierna att Stockholms (och Sveriges) bästa akutsjukhus, S:t Göran, ska återtas till offentlig drift och nationellt vill partierna ta bort möjligheten till ett fritt skolval och i stället låta politiker välja skola åt eleverna. Det är radikala förslag. Hur många barn ska bussas från sitt närområde till andra skolor med vänsterpartiernas politik? Vad händer med S:t Göran och alla fristående vårdcentraler vid ett maktskifte?
Kaos i ekonomin. I Stadshuset har Vänsterpartiet lagt ett kraftigt underfinansierat budgetförslag och i regionen saknade partiets förslag seriösa beräkningar. Även Socialdemokraternas budgetförslag har drag av servettskiss där samma pengar används flera gånger. Vänsterpartiernas ekonomiska politik riskerar att kasta ut både Stockholms stad och Region Stockholm i finansiellt kaos. Vilka av alla löften som saknar finansiering kommer Socialdemokraterna att lägga på hyllan?
Av erfarenhet vet vi att Socialdemokraterna är beredda att kasta sina principer över bord för att få eller behålla makten. Risken är därför att Wanngård och Hadzialic säger en sak i valrörelsen, men gör något helt annat om ett maktskifte är inom räckhåll.
En röst på Socialdemokraterna i Stockholm är också en röst på Vänsterpartiets radikala politik, som alltid slutar i högre skatter, stora budgetunderskott och mer makt till politiker. Den baksmällan är inte vad stockholmarna ska behöva vakna upp till den 12 september.