Kic­ka­de can­cern – startade fond

För­ra året drab­ba­des Ma­til­da Sand­ring av en ovan­lig can­cer. Men hon tog sig ige­nom be­hand­ling­en och sam­lar nu in peng­ar till and­ra som be­hö­ver hjälp.

Danderyds Nyheter - - Sidan 1 - Lot­ten Eng­bom

För­ra året märk­te Tä­by­bon Ma­til­da Sand­ring, då 24 år, en på­tag­lig smär­ta i be­net.

– Jag ha­de ont i vi­lo­lä­ge, jät­te­ont, och jag gick på kryc­kor, sä­ger Ma­til­da.

I feb­ru­a­ri åk­te hon in akut och fick till slut rönt­ga be­net. Då hit­ta­des en 15 cen­ti­me­ter stor tu­mör i ske­let­tet och i lår­mus­keln. Se­dan kom be­ske­det – hon ha­de can­cer.

– Jag ha­de goog­lat li­te på min smär­ta och fått fram att det kun­de va­ra can­cer. Jag var liv­rädd men trod­de det ändå in­te, för det är en väl­digt ovan­lig can­cer­typ. Jag tror att det är åt­ta per­so­ner i Sve­ri­ge per år som får den, och då främst kil­lar i ton­å­ren. Det kom som en chock, be­rät­tar Ma­til­da.

Ge­nast sat­te be­hand­ling­ar­na igång – cell­gif­ter in­nan det kun­de bli nå­gon ope­ra­tion.

– Jag måd­de jät­te­il­la, kräk­tes, ha­de ont i krop­pen. Jag hann ba­ra få tre om­gång­ar med cell­gif­ter för jag tål­de dem in­te. Min kropp bröts ner, det gick in­te, sä­ger Ma­til­da.

Re­dan da­gen ef­ter den förs­ta cell­gifts­be­hand­ling­en gick allt fel. Ma­til­da tram­pa­de snett och bröt be­net.

– Lår­be­net gick av där tu­mö­ren satt. Jag fick ha en yt­lig ställ­ning för att hål­la ihop be­net. Tu­mö­ren kun­de in­te tas bort för­rän jag fått mi­na cell­gifts­be­hand­ling­ar. Det gjor­de väl­digt ont, jag åt myc­ket mor­fin.

Ing­en sprid­ning

Som tur var sva­ra­de Ma­til­da bra på be­hand­ling­ar­na och can­cern ha­de in­te spri­dit sig.

– Lä­kar­na sa att mi­na chan­ser var go­da, det är 70 pro­cent av dem som får den som över­le­ver, om den in­te spri­dit sig. Sam­ti­digt är 30 pro­cent myc­ket.

Un­der ti­den som hon var sjuk ha­de Ma­til­da all­tid in­ställ­ning­en ”jag kom­mer bli bra”.

– Jag or­ka­de in­te tän­ka nå­got an­nat. För mig fanns det in­te ”om jag blir frisk”, ba­ra ”när jag blir frisk”. Även fast jag ha­de stun­der då jag var jät­te­rädd och tänk­te på att jag fak­tiskt kan dö.

I mit­ten av maj för­ra året togs tu­mö­ren bort, li­kaså 60 pro­cent av lår­mus­keln och cir­ka 14 cen­ti­me­ter av ske­let­tet, som er­sat­tes med en in­re pro­tes. Ma­til­da är idag frisk, har hun­nit plug­ga en ter­min och kör re­hab för fullt.

– Man blir frisk­för­kla­rad ef­ter fem år men det är först ef­ter tio år de kan sä­ga att det in­te finns risk för åter­fall. De tog bort 60 pro­cent av min lår­mus­kel så den tar lång tid att byg­ga upp. Jag är väl­digt svag, sä­ger Ma­til­da.

– Jag kom­mer in­te kun­na springa, men jag kan cyk­la, sim­ma och ri­da.

”Lå­ter kly­schigt”

Sjuk­do­men har för­änd­rat myc­ket för Ma­til­da, fram­för allt hennes sätt att se på li­vet.

– Det lå­ter li­te kly­schigt men jag pri­o­ri­te­rar att få kän­na mig glad, jag vill in­te slö­sa bort tid på gre­jer jag in­te mår bra av. Jag tän­ker på det jag gått ige­nom var­je dag.

I sam­band med sin 26:e fö­del­se­dag, i mars, har Ma­til­da star­tat en in­sam­ling för Can­cer­fon­den.

– Jag har känt att det skul­le va­ra så bra att gö­ra nå­got för Can­cer­fon­den. För jag tyc­ker att det är en skit­cool or­ga­ni­sa­tion. De job­bar ba­ra ide­ellt och peng­ar­na går till forsk­ning, sä­ger hon.

In­sam­ling­en hål­ler på från den 5 mars till 18 mars. Re­dan nu har den över­träf­fat Ma­til­das mål.

– Jag sat­te 3 000 som mål men jag har re­dan 12 500 på en dag. Det är jät­te­kul!

Jag hann ba­ra få tre om­gång­ar med cell­gif­ter för jag tål­de dem in­te. Min kropp bröts ner, det gick in­te

FO­TO: PRI­VAT

PO­SI­TIV. När hon var sjuk tänk­te Ma­til­da Sand­ring all­tid att hon skul­le bli frisk – nå­got an­nat or­ka­de hon in­te. ”För mig fanns det in­te ’om jag blir frisk’, ba­ra ’när jag blir frisk’”, be­rät­tar hon. Till hö­ger Ma­til­da in­nan hon blev sjuk.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.