Vatt­nets krets­lopp

Det reg­net som fal­ler i dag, har rest mel­lan jor­dens moln, hav och isar i mil­jar­der år.

Det bästa från Vetenskap Junior Vol. 1 - - Innehåll -

Vatt­nets krets­lopp – el­ler den hyd­ro­lo­gis­ka cy­keln – är jor­dens eget re­cir­ku­le­rings­sy­stem. Då vat­ten säl­lan för­svin­ner från pla­ne­ten el­ler kom­mer hit från världs­rym­den, är det vatt­nets krets­lopp som ser till att flo­der­na he­la ti­den rin­ner ut i ha­ven, och att at­mo­sfä­ren in­ne­hål­ler moln och regn. Ut­an det­ta krets­lopp skul­le det in­te va­ra liv på jor­den.

Vatt­nets krets­lopp står för att vatt­net cir­ku­le­rar mel­lan ha­ven och at­mo­sfä­ren, någ­ra gång­er via land. När vatt­net i ha­vet värms opp, blir det till vat­ten­ånga. Den­na ånga sti­ger upp i at­mo­sfä­ren där den blir iväg­bu­ren av vin­den. För el­ler se­na­re kyls ång­an ned och bil­dar moln. Om­kring 78 pro­cent av regn, snö el­ler and­ra for­mer av vat­ten som fal­ler ut ur mol­nen förs rätt till­ba­ka till ha­vet igen. Res­ten fal­ler ned över jor­dens kon­ti­nen­ter och öar.

En del av det­ta vat­ten rin­ner ut i flo­der och in­sjö­ar och blir fört till­ba­ka till ha­vet här­i­från. Vat­ten förs ock­så till­ba­ka till ha­ven mel­lan sten och jord långt ner i mar­ken och blir till jor­dens grund­vat­ten. Vat­ten som fal­ler som snö över po­ler­na kan i vis­sa fall bli in­bun­det i mil­jo­ner av år, tills det når ett hav i form av en gla­ciär som rör sig sak­ta fram. Vatt­net som blir kvar i jor­dens övers­ta la­ger, kan av­duns­ta upp i at­mo­sfä­ren när det blir upp­värmt av so­len.

Al­ter­na­tivt kan väx­ter­na su­ga upp vatt­net och sän­de till­ba­ka det till at­mo­sfä­ren ge­nom si­na blad. När djur äter väx­ter tar de upp vatt­net i krop­pen och an­das ut det i luf­ten igen.

Vi män­ni­skor änd­rar vatt­nets krets­lopp på jor­den i sta­digt stör­re ut­sträck­ning. Vi byg­ger stä­der och dam­mar, och läg­ger vatt­net i rör så att vi kan an­vän­da det i in­du­strin, i lant­bru­ket och dess­utom som dricks­vat­ten.

Väx­ter bi­drar med om­kring tio pro­cent av vatt­net i at­mo­sfä­ren. När de tar upp vat­ten från jor­den läm­nar de ut det igen ge­nom si­na blad.

Vatt­net i ha­vet värms upp, av­duns­tar och sti­ger upp i at­mo­sfä­ren som vat­ten­ånga. Ång­an ky­ler ned sig allt­ef­ter som den sti­ger, och förr el­ler se­na­re kon­den­se­rar den och bil­dar moln.

Om­kring åt­ta pro­cent av vatt­net som av­duns­tar från ha­vet förs in över land av vind som cir­ku­le­rar i at­mo­sfä­ren. Reg­net ström­mar ned i flo­der­na el­ler in­fil­tre­rar ned i mar­ken. Här tas det upp av väx­ter el­ler blir till grund­vat­ten. Om­kring 14 pro­cent av av­dunst­ning­en sker över land och kom­mer från flo­der, in­sjö­ar, is och från själ­va mar­ken. Is kan ock­så gå di­rekt till vat­ten­ånga ut­an att smäl­ta – en pro­cess som kal­las subli­ma­tion. Snön smäl­ter an­ting­en di­rekt el­ler när det blir varmt vä­der. Men när den fal­ler på gla­ciä­rer el­ler i om­rå­den med snö he­la året, kan den lig­ga kvar på sam­ma plats i hund­ra­tals el­ler till och med mil­jo­ner år. Vat­ten som in­fil­tre­ras i mar­ken, kan rin­na mot flo­der och mot ha­vet, el­ler det kan rin­na ned i dju­pa, un­der­jor­dis­ka vat­ten­la­ger som kal­las akvi­fe­rer.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.