Evo­lu­tio­nens my­ter

Vi går ige­nom nio av de störs­ta my­ter­naer­na kring Dar­wins be­röm­da te­o­ri.

Det senaste inom vetenskap - - INNEHÅLL -

Evolutionen är en av de mest be­röm­da ve­ten­skap­li­ga lä­ror­na ge­nom al­la ti­der. Den be­skri­ver hur ar­ter för­änd­ras över tid, el­ler av­vi­ker från sitt ur­sprung för att bli en helt ny art. Evolutionen för­kla­rar hur män­ni­skan ut­veck­la­de hjär­nan, var­för gi­raf­fen är så hög och hur bak­te­ri­er kan ut­veck­la an­ti­bi­o­ti­ka­re­sistens på ba­ra någ­ra da­gar. Kapp­löp­ning­en om att för­kla­ra det enor­ma nät­ver­ket av liv tog fart på 1800-ta­let. Un­der många år­tion­den ha­de na­tur­histo­ri­ker­na fa­sci­ne­rats av lik­he­ter­na mel­lan oli­ka djur och un­der 1800-ta­let hit­ta­des allt fler fos­si­ler i mar­ken. Fors­kar­na bör­ja­de in­se att pla­ne­ten var myc­ket äld­re än vad man ti­di­ga­re trott. Det vi­sa­de sig att män­ni­skan in­te ha­de ex­i­ste­rat sär­skilt länge och att det ti­di­ga­re levt enor­ma djur på pla­ne­ten.

En na­tur­histo­ri­ker som het­te Je­an-Bap­tis­te La­marck upp­täck­te att oli­ka ar­ter tyck­tes pas­sa in i sin mil­jö. Han an­tog att det be­rod­de på att de lång­samt an­pas­sa­de sig un­der sin lev­nads­tid och se­dan för­de vi­da­re des­sa för­änd­ring­ar till sin av­kom­ma. Han blev be­römd när han häv­da­de att gi­raf­fen ut­veck­lat sin långa hals för att den he­la ti­den sträck­te sig mot de högs­ta trä­den ef­ter mat. De som sträck­te sig längst, fick av­kom­ma med läng­re hal­sar.

Även om La­marcks te­o­ri ha­de bris­ter (den för­kla­ra­de in­te hur för­änd­ring­ar­na sked­de) gjor­de han två vik­ti­ga ob­ser­va­tio­ner: Ar­ter­na kun­de änd­ra sig grad­vis för att pas­sa in i mil­jön och des­sa änd­ring­ar över­för­des till näs­ta ge­ne­ra­tion.

Char­les Dar­win bygg­de vi­da­re på des­sa ob­ser­va­tio­ner i si­na om­fat­tan­de stu­di­er av väx­ter och djur. Un­der 1859 pub­li­ce­ra­de han sitt verk om det som idag he­ter evo­lu­tion ge­nom na­tur­ligt ur­val. Han häv­da­de att al­la or­ga­nis­mer har drag som skil­jer sig från si­na släk­ting­ar. Vis­sa egen­ska­per gör att de le­ver läng­re och får fler av­kom­mor. Istäl­let för att an­pas­sa sig till mil­jön är det istäl­let de bäst läm­pa­de som har störst chans att över­le­va och fö­ra vi­da­re si­na ge­ner till näs­ta ge­ne­ra­tion. Det­ta re­sul­te­rar i att ar­ten för­änd­ras över tid.

Då viss­te in­te Dar­win ex­akt hur egen­ska­per­na för­des vi­da­re från för­äld­rar­na till av­kom­man och te­o­rin ska­pa­de en del kon­tro­vers. Un­der år­tion­de­na som följ­de upp­täck­te fors­ka­re att det var ge­ner­na som för­de vi­da­re in­for­ma­tion från en ge­ne­ra­tion till näs­ta. Pyt­tesmå änd­ring­ar i den ge­ne­tis­ka ko­den är det som för evolutionen vi­da­re. Idag har fors­kar­na spå­rat ge­ne­tis­ka kar­tor, hit­tat ota­li­ga fos­si­ler och sett evolutionen i bå­de re­al­tid i na­tu­ren och i la­bo­ra­to­ri­et.

Idag har lä­ran om evo­lu­tion för­kla­rats och ut­veck­lats till att bli en av bi­o­lo­gins grund­ste­nar. Den har bli­vit en ac­cep­te­rad san­ning. Trots det är den om­stridd och är ett av de mest miss­för­ståd­da om­rå­de­na in­om ve­ten­ska­pen. Hur kan fors­ka­re va­ra säk­ra på vad som hänt, om det finns bris­ter i fos­si­ler­nas ut­veck­ling? Var­för klas­sas det som en te­o­ri som fors­ka­re vet att det är sant? Var­för har in­te al­la apor ut­veck­lats till män­ni­skor? På de föl­jan­de si­dor­na kom­mer vi gå ige­nom de van­li­gas­te my­ter­na kring Dar­wins ban­bry­tan­de te­o­ri.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.