Livet efter döden i forntida Egypten

Allt om ritualerna, demonerna och gudarna i undervärlden.

Få kulturer framkallar sådana känslor av mystik och förfäran som det forntida Egypten. Civilisationen som växte fram längs Nilens strand runt 3 000 f.Kr. var en av de mäktigaste på jorden. Även om landet till stor del var en obeboelig, ofruktbar öken var floden en livskälla som gav liv till människor, djur och växter.

Nilen bildade grunden för ett samhälle av bönder, läkare, byggnadsarbetare och soldater. Deras bragder och uppfinningar var större än någonting annat. De skapade ett av de första skriftsystemen, var de första som praktiserade vetenskap och deras konst kopierades av renässansens mästare. Det som de gamla egyptierna är mest kända för är de mäktiga pyramiderna och de blodiga mumifieringsritualerna. Döden var en industri, en mycket blomstrande sådan.

Religion var den stödjande balk som samhället var byggt på och den fungerade som vägvisare i alla livets faser. Folket trodde att det fanns många gudar, som alla hade olika roller. Från krigsgudinnan Sekhmet till Nilens gud Hapi. En av de viktigaste aspekterna i den forntida egyptiska religionen var tron på liv efter döden. När en person dog trodde människorna att själen levde vidare, men bara om den fördes in i undervärlden på rätt sätt. Själen måste först kämpa mot demoner och portvakter innan den når fram till domens hall, där den måste bevisa att den är värdig evig fred. De som klarade testet fick fortsätta till en himmelsk kopia av allt liv på jorden. De som inte klarade testet förblev rastlösa själar för alltid. De fastnade i en skärseld som var värre än döden själv.

Eftersom egyptierna trodde på detta spenderade de sina liv med att förbereda sig inför resan genom undervärlden. De var tvungna att undvika att synda så gott de kunde och försäkra sig om att den fysiska kroppen hade en plats att vila. Kroppen fick sällskap av alla föremål själen behövde för att trivas i livet efter döden. Rika egyptier ägnade flera år åt att bygga gravkammare som ofta var finare än deras hus. Sedan fyllde de gravarna med ovärderliga skatter. I forntida Egypten var döden ett spännande äventyr.

”Rika egyptier ägnade flera år åt att bygga gravkammare som ofta var finare än deras hus.”