SUPERSMAK

En fjär­de­del av be­folk­ning­en kan kän­na sma­ker and­ra in­te kan.

Det senaste inom vetenskap - - FORSKNING -

Tung­an är täckt av klum­par som of­ta kal­las för smaklö­kar. Det är små för­höj­ning­ar av väv­nad som he­ter pa­pil­ler och des­sa finns i fy­ra oli­ka for­mer. En av dem kan in­te kän­na smak över hu­vud ta­get, me­dan de and­ra in­ne­hål­ler fle­ra hund­ra, el­ler till och med tu­sen, smaklö­kar. Des­sa smaklö­kar gör att vi kan kän­na de fem sma­ker­na sött, surt, salt, bit­tert och uma­mi.

Så kal­la­de ”su­persma­ka­re” kan kän­na bitt­ra mo­le­ky­ler bätt­re än and­ra. Det finns dess­utom ic­ke-sma­ka­re som in­te kän­ner bitt­ra sma­ker över hu­vud­ta­get. Se­dan finns nor­malsma­kar­na som be­fin­ner sig mel­lan de and­ra två.

Va­ri­a­tio­nen an­tas här­rö­ra från ett par mu­ta­tio­ner i nyc­kel­ge­ner för tung­an. Den förs­ta är TAS2R38, som ko­dar en re­cep­tor för bit­ter smak (en mo­le­kyl som fång­ar upp bit­ter smak och sät­ter igång pro­ces­sen att skic­ka sig­na­ler till hjär­nan). Den and­ra är gus­tin, som ko­dar ett en­zym som finns i mun­nen. Tack va­re si­na ge­ner har su­persma­ka­re fler re­cep­to­rer för vis­sa bitt­ra för­e­ning­ar och där­med ett bätt­re smak­sin­ne.

Det bäs­ta sät­tet att ta re­da på om du är en su­persma­ka­re på är att sma­ka på en pap­pers­rem­sa täckt av en ke­misk för­e­ning som he­ter n-Propylt­hiou­ra­cil, el­ler PROP. För en su­persma­ka­re kom­mer rem­san sma­ka oer­hört bit­tert, men för en ic­ke-sma­ka­re kom­mer den in­te sma­ka någon­ting. Ett an­nat sätt att ta re­da på det­ta är att täc­ka tung­an med mat­färg och räk­na pa­pil­ler­na. Su­persma­ka­re har of­ta fler än nor­malt.

”Su­persma­ka­re kan kän­na bitt­ra mo­le­ky­ler bätt­re än and­ra”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.