Retro designkoncept

O’Neill-cylindern

Tre ränder med land och tre enorma sektioner av glas skulle kunna sättas ihop till en struktur som är cirka 8 kilometer bred och 32 kilometer lång. Två av dessa strukturer kan placeras i ett kontraroterande par för att stabilisera cylindrarna som annars roterar över sin axel.

Bernal-sfären

Denna design föreslogs ursprungligen av John Bernal 1929, för att sedan vidareutvecklas på 1970-talet. Designen likar ett jordklot i formen, men människan hade istället bott på insidan av det ihåliga skalet. Jordliknande tyngdkraft skulle kunna kännas längs ekvatorn och vara svagare närmare polerna.

Stanford-torusen

Enligt detta koncept hade invånarna bott inuti en ringstruktur, där taket antingen hade varit genomskinligt eller till och med öppet. I det senare fallet hade den roterande rörelsen hållit det mesta av atmosfären innanför ringarna och rymdfarkoster hade lätt kunnat flyga in och ut.

På 1970-talet inspirerades en generation rymdentusiaster av de tre roterande strukturerna designade av ett NASAfinansierat lag.