Så gjordes en mumie
Balsameringsprocessen var lång och grym, men de gamla egyptierna ansåg att det var nödvändigt för att själen skulle leva vidare.
Nyckeln till evigt liv handlade inte bara om att bevara själen. Egyptierna menade att den var tvungen att återvända till kroppen regelbundet för att kunna leva vidare, så kroppen var tvungen att vara intakt. De trodde även att den döde var tvungen att likna den levande så mycket som möjligt, så att själen kunde känna igen sitt fysiska hem. I början uppnåddes detta genom att begrava den döda i öknen, där den varma sanden torkade ur kroppen och hindrade föruttning. Med tiden utvecklade egyptierna en konserveringsmetod som gjorde att kvarlevorna fanns kvar i flera tusen år. Den fick namnet mumifiering.
De första mumierna dateras tillbaka till 2600 f.Kr., men det var inte förrän runt 1550 f.Kr. som den mest effektiva och välkända metoden för mumifiering utvecklades. Då avlägsnades den dödes inre organ, köttet torkades och hela kroppen paketerades in i bandage. Denna process tog cirka 70 dagar och var extremt dyr, så det var bara de rika som hade råd med detta. Fattiga familjer fick en annan balsameringsmetod, där organen gjordes flytande med cederträolja och tömdes genom ändtarmen innan kroppen lades i bikarbonat för att torka.
På grund av klimatet var balsameringen tvungen att ske så snart som möjligt efter döden. Först togs kroppen med till en ”ibu” eller en ”reningsplats”, som vanligtvis var ett tält nära Nilen. Här tvättades kroppen med vatten och palmolja, som representerade de dödas återfödelseoch gjorde att de luktade sött längre. Det var bara prästerna som var kvalificerade att utföra denna handling och chefsbalsameraren hette ”hery seshta”. Denna man representerade Anubis, guden för balsamering och de döda. Han bar ofta en sjakalmask för att visa hur viktig han var. Hery seshta ansvarade för att packa in kroppen och genomföra religiösa ritualer för den döda, en del av balsameringsprocessen som var lika viktig som den fysiska behandlingen av kroppen.
Tack vare de geniala, gamla egyptierna finns det bevarade ansikten av män, kvinnor och barn som nästan exakt ser ut som de gjorde för 3 000 år sedan.