Det senaste inom vetenskap

Be­grav­ning och ri­tu­a­ler

Egyp­ti­er­na läm­na­de den­na värld med al­la si­na ägo­de­lar.

- Incidents

Långt fö­re dö­den bör­ja­de ri­ka egyp­ti­er byg­ga si­na grav­kam­ma­re och de fyll­de dem med sa­ker de be­höv­de i li­vet ef­ter dö­den. Bord, sto­lar, vag­nar, smyc­ken och mu­mi­fi­e­ra­de hus­djur skul­le ga­ran­te­ra att sjä­len ald­rig sak­na­de nå­got. Ma­ten var li­ka vik­tigt ef­ter dö­den, så rik­li­ga mäng­der vin, frukt och korn be­grav­des ock­så med den dö­da. De tog även med sig kött. Krop­par­na var of­ta sal­ta­de el­ler till och med mu­mi­fi­e­ra­de för att hind­ra förrutt­ning. I vis­sa fall kun­de ma­ten teck­nas på väg­gar­na, då de gam­la egyp­ti­er­na an­såg att bil­der var li­ka ät­ba­ra som de fy­sis­ka mot­sva­rig­he­ter­na i dö­dens ri­ke.

De pla­ce­ra­de även shab­tis i grav­kam­ma­ren. Det­ta var små fi­gu­rer som of­ta var gjor­da av le­ra, trä el­ler sten. De fun­ge­ra­de som tjä­na­re i li­vet ef­ter dö­den. Vis­sa av de dö­da be­grav­des med en el­ler två, me­dan and­ra som fa­rao Ta­harqa be­grav­des med fler än tu­sen shab­tis.

Fat­ti­ga egyp­ti­er ha­de in­te li­ka över­då­di­ga grav­kam­ma­re och de som var längs ned på den so­ci­a­la ste­gen pa­ke­te­ra­des ba­ra in i tyg och be­grav­des i ök­nen med van­li­ga fö­re­mål som gry­tor, kru­kor och kanske ett va­pen. Al­la fick dock en ce­re­mo­ni, oav­sett om de var ri­ka el­ler fat­ti­ga. Det an­sågs som nöd­vän­digt för att den av­lid­nes själ skul­le kom­ma till näs­ta liv.

Ri­ka egyp­ti­er fick över­då­di­ga be­grav­ning­ar, där den av­lid­nes kropp följ­des av ett tåg av sör­jan­de och dan­san­de män­ni­skor. Två kvin­nor som het­te ki­ter var ock­så med och de­ras roll var att sör­ja öp­pet. En­ligt gam­mal egyp­tisk re­li­gi­on var det lät­ta­re för sjä­len att kom­ma in i do­mens hall ju stör­re sorg som vi­sats. Vid grav­kam­ma­ren ut­för­de en präst en ce­re­mo­ni där krop­pen res­tes upp, mun­nen öpp­na­de och ett ce­re­mo­ni­ellt blad pres­sa­des mot mun­nen. Då skul­le den av­lid­na kun­na an­das, ta­la och äta i li­vet ef­ter dö­den. Sam­ma hand­ling ut­för­des även på ögon, ar­mar och ben, så att sjä­len kun­de se och rö­ra sig. Kis­tan pla­ce­ra­des i en sar­ko­fag, of­fer­gå­vor läm­na­des, bö­ner läs­tes upp och se­dan för­seg­la­des grav­kam­ma­ren.

 ??  ?? Järn­bla­det till hö­ger an­tas kom­ma från en me­te­o­rit.
Järn­bla­det till hö­ger an­tas kom­ma från en me­te­o­rit.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden