Zor­ro har fått ett kär­leks­fullt hem

Djurens Rätt - - FAMILJEDJUREN - SO­FIA LEANDER

Dju­rens Rätt-med­lem­men An­na Öhrn och hen­nes dot­ter ha­de be­stämt sig; de vil­le skaf­fa än­nu en katt. I fa­mil­jen fanns re­dan kat­ter­na Gan­dalf och Ti­ger, men nu läng­ta­de An­nas dot­ter ef­ter att själv få hu­vud­an­sva­ret för en katt.

När An­na hör­de ta­las om en katt som be­höv­de ett hem, blev hon ge­nast in­tres­se­rad. Det vi­sa­de sig dock va­ra en nå­got kom­pli­ce­rad si­tu­a­tion. Per­so­nen som tip­sa­de An­na ha­de ge­nom sitt yr­ke kom­mit i kon­takt med ett hem där si­tu­a­tio­nen spå­rat ur, oka­stre­ra­de kat­ter fick kull ef­ter kull av ung­ar, och kat- ter­na som ba­ra blev fler togs in­te hand om or­dent­ligt. På grund av sitt yr­kes sek­re­tess­reg­ler kun­de per­so­nen in­te lå­ta An­na kom­ma på be­sök och få träf­fa kat­ten, men be­dy­ra­de att den var 12 vec­kor gam­mal och frisk.

– Jag var no­ga med att frå­ga om kat­tens häl­so­till­stånd. Kli­a­de den sig? Rin­ni­ga ögon? Jag vil­le näm­li­gen in­te ris­ke­ra mi­na and­ra två kat­ters häl­sa, be­rät­tar An­na.

– Men hon sa att den var frisk. Jag blev li­te skep­tisk, men val­de att li­ta på hen­ne.

såg An­na di­rekt att NÄR ZOR­RO ANLÄNDE han in­te måd­de bra. Hans ögon rann, han kli­a­de sig, och han såg ut att in­te va­ra äld­re än åt­ta vec­kor gam­mal.

– Jag ha­de in­te hjär­ta att skic­ka till­ba­ka ho­nom då. Al­la hans sys­kon var re­dan bor­ta, och han ha­de nog in­te över­levt i de för­hål­lan­de­na, sä­ger An­na.

Zor­ro fick kom­ma di­rekt till ve­te­ri­nä­ren, som kon­sta­te­ra­de katt­snu­va och öronskabb, och skrev ut me­di­ci­ner. Även Gan­dalf och Ti­ger fick bör­ja med me­di­ci­ner­na, ef­tersom smit­to­ris­ken var så stor, och de blev myc­ket rik­tigt smit­ta­de.

Det var då per­so­nen som kom­mit med Zor­ro till An­nas fa­milj kon­tak­ta­de Syst­rar­na Pa­nof­skys min­nes­fond, när hon för­stod vil­ka kon­se­kven­ser det fått för fa­mil­jen att de ta­git hand om Zor­ro ef­tersom den in­for­ma­tion de först fått in­te vi­sat sig stäm­ma.

Zor­ro var jät­tesnäll och duk­tig när han fick me­di­ci­nen drop­pad i si­na öron, och han måd­de snart bätt­re. Han var myc­ket ma­ger när han först kom, men bör­ja­de äta upp sig. En ska­da som upp­stått på trum­hin­nan be­höv­de be­hand­las, och han blev ka­stre­rad och vac­ci­ne­rad.

– Idag är Zor­ro en stor fin katt med svart blank päls. Han äls­kar sin mat­te, och hon ho­nom, och han äls­kar sin bäs­tis Gan­dalf, som ta­git sig an ho­nom gans­ka myc­ket. De le­ker idag som om de vo­re kat­tung­ar, sä­ger An­na.

På frå­gan om vad An­na tror krävs för att det ska kun­na und­vi­kas att kat­ter ham­nar i Zor­ros si­tu­a­tion, sva­rar hon:

– Jag tror att det ty­värr är svårt att und­vi­ka des­sa si­tu­a­tio­ner, då kat­ter in­te ver­kar ha sam­ma vär­de som hun­dar. Så länge män­ni­skor in­te tar an­svar för si­na kat­ter och ka­stre­rar dem kom­mer det fin­nas kat­ter som Zor­ro, och ty­värr många som in­te har sam­ma tur som han haft. Han har en fa­milj som äls­kar ho­nom.

Zor­ro my­ser med sin nya fa­milj.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.