Hon diktar om grymt grisliv
Sättet vi behandlar djuren är en av de största frågorna vi har att hantera i samhället idag, säger författaren Agnes Gerner.
2014 debuterade bibliotekarien och poeten Agnes Gerner med diktsamlingen Skall. För den tilldelades hon Sveriges Författarförbunds debutantpris. Nu är hon aktuell med diktsamlingen Sus, som kretsar kring grisuppfödning, djurhållning, grisslakt och industriell matproduktion.
Det djurrättsliga perspektivet har alltid engagerat henne. Redan i den första boken var djuren centrala.
– Förhoppningsvis skriver man om ett ämne som är angeläget för en själv. Det är då det blir intressantast litteratur. För mig är sättet vi behandlar djuren en av de största frågorna vi har att hantera i samhället idag. Det var på ett sätt ett självklart ämne, samtidigt som det kändes som ett vansinnesprojekt eftersom det skiljer sig åt från det mesta som skrivs idag.
Hon blev vegetarian vid elvaårsåldern och vegan tio år senare. Det är det största etiska ställningstagande hon har tagit – och det har påverkat hur hon ser på andra människor, och det har gjort henne medveten om hur strukturerna i samhället ser ut.
– Det är svårt att frigöra sig från normerna som råder i samhället. För mig var veganismen en logisk följd av det etiska uppvaknandet. Vi har inget behov av att äta djur – det har en enorm miljöpåverkan och påverkar människors hälsa negativt. När man blir medveten om det är det orimligt att fortsätta bidra till det. Att bli vegan har påverkat mitt liv till det bättre, samtidigt som det är tungt att vara en del av det här samhället, där de flesta fortsätter att äta animaliska produkter.
Sus var ett risktagande och hon förstod att en del människor skulle bli provocerade.
– En del vill vara nästan förlöjligande när det gäller de här frågorna. Jag tror att det hör ihop med rädsla. Att man stöter det ifrån sig och kallar det sentimentalt eller blödigt, hellre än att acceptera att det faktiskt är verkligheten. När man beskriver djurs smärtupplevelse vill vissa få till det att det handlar om förmänskligande, men vad det egentligen handlar om är motsatsen till förtingligande – att erkänna att djur är kännande individer som upplever smärta, hunger och rädsla. Min förhoppning är att poesin är omedelbar och lättillgänglig på ett sätt som gör det svårt att värja sig – som tvingar läsaren att se sanningen i vitögat. Peter Nilsson förförs av diktsamlingen Sus och inser att verkligheten inte går att tvätta bort. Det finns många olika sätt att berätta om djurens situation på – i en text baserad på fakta och källor, med en video eller med gripande bilder. Agnes Gerner berättar om de grisar som dödas för att bli mat – i diktform. är hennes andra diktsamling efter den hyllade debuten
Dikterna tar oss med på en resa, från det mer abstrakta, till det väldigt konkreta. Orden är förföriska, men när du tar ett steg tillbaka och inser vad som döljer sig bakom, blir de inte så behagliga att ta del av längre. Men lika viktiga, om än inte mer. "Deras närvaro kan tvättas bort" skriver Agnes Gerner om grisarna. Men den verklighet vi får ta del av i diktsamlingen
är omöjlig att värja sig mot. Titel:
Författare: Agnes Gerner Förlag: Albert Bonnier Förlag