5 FRÅGOR TILL
Patrik Hallberg, enhetschef för djurskydd och vilt på länsstyrelsen i Värmland.
1 I fallet med äggproducenten i Grums är Djurens Rätt kritiska mot att länsstyrelsen inte genomfört kraftigare åtgärder. Vad tycker du om kritiken?
– Att det inte blivit åtalsanmält handlar om att polisen driver en egen utredning. Vi har möjligheten att åtalsanmäla direkt till åklagare eller polis, har vi med oss polis ute på ärenden då startar de en egen utredning, så är det i det här fallet. Den här djurhållaren har haft extremt bra skötsel på sina höns tidigare, som varit fantastisk under många år, han är handlingskraftig och vi har aldrig haft något att klaga på tidigare. Vi omhändertog hans 500 nötkreatur för ett par år sedan och gav honom även djurförbud på nötkreatur. Han överklagade i förvaltningsrätten och fick rätt mot oss, det här avhandlas i morgon i kammarrätten i Göteborg*.
2 Bilden som växer fram i det här fallet är att det går bra att bryta mot djurskyddslag och djurförbud, bara man rättar till bristerna när de väl upptäckts.
– Bristerna hänger ihop med omhändertagandet av hans nötkreatur – det har blivit för mycket tror jag. I normalfall har vi aldrig haft något att anmärka på gällande hönsen. Vite kan vara aningen uddlöst, för det tar så extremt lång tid att få igenom det – effekten dröjer för länge, vi vill ha snabbare förlopp. Då är det förelägganden som gäller. Det kan upplevas som att vi inte tar tillräckligt kraftiga åtgärder.
3 Länsstyrelser brukar upphandla hem för sällskapsdjur – vad har ni för resurser när lantbruksdjur behöver omhändertas?
– Vi upphandlar inte för lantbruksdjur, det är så pass få fall. Vi har två möjligheter. Dels att flytta alla djur, vilket innebär en massa regler för hur man får flytta djur från en produktionsplats till en annan. Det är sällan vi gör det när det är så många djur. I det här fallet, med hans 500 nötkreatur, valde vi att behålla djuren på plats och ta dit egen personal som skötte om dem.
4 Vilka verktyg har ni och när används de skarpaste verktygen?
– Föreläggande, vite och omhändertagande. De enklaste fallen är där ett föreläggande kan leda till att djurägaren gör en rättelse tidigt. I vårt kära Sverige har vi en demokrati och är lika inför lagen, vi har en kommuniceringsskyldighet där man ska veta att förelägganden och beslut ska komma – alla våra beslut är överklagningsbara. Om felet rättar till sig, om vi inte ser det här utsiktslösa och akuta lidandet, då KAN vi inte omhänderta. Åtgärder ska vara lagom hårda och kopplade till lagstiftningen vi har, väljer vi för hårda åtgärder faller det i överklagandeinstanser. Vi har koll på alla domar och förhåller oss till vad kammarrätten bedömer och beslutar. Kammarrättens beslut i det här fallet blir extremt spännande, det kommer bli prejudicerande för allt länsstyrelsen gör.
5 Djurens Rätt är kritiska mot ”tillsynsbubblan” där brister blir långa följetonger av anmärkningar, efterkontroller och meddelande om föreläggande. Känner ni igen den bilden?
– Det finns en gråzon, där vi inte når upp till förläggande eller omhändertagande. Det enda vi kan göra där är att åtalsanmäla till polis eller åklagare, en annan stor fråga är vad som händer sen i rättsväsendet. Djur är aldrig prioriterat och straffen extremt låga. Vi tycker att vi har bra verktyg, det ska vara rättssäkert i landet, man ska kunna överklaga våra beslut.
”Bristerna hänger ihop med omhändertagandet av hans nötkreatur”
*När detta nummer gick till tryck var lantbrukarens två ärenden i Kammarrätten fortfarande pågående. Uppföljning kommer i nästa nummer.
”Några motiveringar har varit helt obegripliga, man har till och med motiverat nerläggningen med fel lagstiftning”
gott djurskydd i hela landet” enligt den egna djurskyddsstrategin. På direkt fråga om Jordbruksverket kan säkerställa ett gott djurskydd när kontrollerna är så få, så svarar Helena Elofsson att Jordbruksverket inte styr hur många kontroller som utförs.
– Det är ju till stor del beroende på hur mycket resurser kontrollmyndigheterna får för denna verksamhet och bestämmer inte vi, säger hon.
Helena Elofsson menar att det inte finns garantier för att fler kontroller ger ökad djurvälfärd. Jordbruksverkets erfarenhet är att regelefterlevnaden ökar om föreskriften är lätt att följa, accepterad bland lantbrukare samt att lantbrukaren förstår nyttan med den.
– När vi ser närmare på statistiken ser vi att efterlevnaden av vissa regler är total med inga brister, medan det finns brister när det gäller andra regler, säger hon och fortsätter:
– I slutänden är det alltid djurhållaren som har ansvaret för att följa reglerna och uppnå ett gott djurskydd. Enbart kontrollen kan inte uppnå detta utan kontrollen är till för att verifiera att reglerna följs.
AV DE 50 fall som Djurens Rätt anmält har det hittills inkommit tio beslut om att inte inleda förundersökning. Med fallet i Grums har åklagaren valt att inte inleda förundersökning just nu. Peter Stålborg hos Djurens Rätt var inte imponerad när han läst besluten som hittills inkommit.
– Några motiveringar har varit helt obegripliga, man har till och med motiverat nerläggningen med fel lagstiftning.
Fällande djurplågeridomar är sällsynta. I fjol anmäldes 1 594 misstänkta fall av djurplågeri (341 av anmälningarna kom från länsstyrelser), åtal väcktes i 183 fall, men bara 29 dömdes för brott mot djurskyddslagen, enligt siffror från Brottsförebyggande rådet. Djurens Rätt anser att det saknas kännbara konsekvenser vid överträdelser, och exemplifierar med medialt uppmärksammade fall från senare år. Lantbrukaren från Uppdrag gransknings program blev friad i tingsrätten (läs mer på sidan 62). Kronfågels slakteri i Valla har skållat levande kycklingar, men undgick vite genom att peka på teknikaliteter i länsstyrelsens vitesansökan. Skandalslakteriet Håkantorp har flera gånger om tilldömts viten, men verksamheten får ändå fortsätta.
– I princip ingen som plågar djur i Sverige i företagsmässig form får kännbara påföljder. Är man lite slipad kan man förhala saker hur länge som helst – Kronfågel till exempel, säger Benny Andersson.
Han menar att systemet bara fungerar när en person plågar ett djur, företrädesvis sällskapsdjur, men att det inte finns en gräns för djuren i lantbruket.
– Hur kan det vara möjligt för ett företag som Håkantorp att få lov att bedriva den här verksamheten? År efter år uppdagas fruktansvärda saker som djuren utsätts för där. Det finns ingen stoppknapp, det är det som är det absurda. Plågar du en hund på gatan kan
du bli dömd för djurplågeri, men låter du tusentals fåglar plågas ihjäl i samband med slakt, eller före slakt, så händer ingenting, säger Benny Andersson.
Sällskapsdjur har ett visst privilegium när vanvård upptäcks. Länsstyrelser upphandlar djurhem för hundar, katter och små sällskapsdjur och säljer omplaceringarna för en mindre summa. Systemet är inte lika smort när det gäller kor, grisar och fjäderfän. Ett uppmärksammat fall är korna från Uppdrag gransknings program Arlagården, där Arla uppgav att korna från skandalgården i Hälsingland sålts till bra gårdar i regionen. Senare kunde P4 Jönköping rapportera att flera av korna hamnat på gårdar som fått upprepade anmärkningar och förelägganden från länsstyrelsen. Våren 2021 hittade länsstyrelsen i Småland högar på gården med 20 döda kor och kalvar, de levande korna var magra och vadade i avföring.
PETER STÅLBORG HOS Djurens Rätt har en doktorsexamen i juridik och är en av personerna som jobbar med satsningen som lett till anmälningarna av de 50 misstänkta brotten mot djurskyddslagen. Preskriberingstiden är kort, så därför kommer inte hela följetongerna övervägas av rättsväsendet.
– Vi är inte ute efter att sätta dit enskilda personer som håller djur. För att inte skapa onödigt trassel för människor har vi valt ut
”Min uppfattning är att det är en attitydfråga. Brott mot djur tas inte på allvar”
ärenden där vi tror det kommer dömas ut företagsbot. Det är systemfelet vi försöker lösa, säger Peter Stålborg.
Målet är att få kontrollmyndigheter att anmäla misstänkta brott mot djurskyddslagen, och få rättsväsendet att ta djurskyddsbrott på större allvar snarast möjligt.
– Min uppfattning är att det är en attitydfråga. Brott mot djur tas inte på allvar, det tycker jag mig se hos både lagstiftare och rättsväsende, säger Peter Stålborg.
Under sin tid i forskningsvärlden studerade han djurs status i rättssystemet och deras status som kännande varelser. Djur har inte rättslig status – de kan inte föra sin talan eller bli företrädda i en domstol. Som exempel jämför han misshandel och djurplågeri, som i grunden är samma handling, att tillfoga någon skada.
– Tittar vi på mediaavslöjanden där slakteripersonal slagit grisar i samband med slakt, så är det inte ett brott per djur. Det är ett brott totalt, oavsett om det rör sig om en gris eller hundra grisar. Redan där ser man att det inte finns respekt för individen i lagstiftningen, säger Peter Stålborg och tillägger krasst:
– Om någon höll människor i en lada med avföring och höga ammoniakhalter hade det lett till ett otroligt rabalder – stora insatser från rättsväsendet och stränga straff. För djuren är det vardagsmat. Det händer hela tiden och görs inget åt det.
Benny Anderssons analys är att det också är ont om kompetens i rättsväsendet, vilket bidrar ytterligare till att få personer lagförs för brott mot djurplågeri.
– Kunskapsnivån är jättelåg, då blir det här lågt prioriterat. Man vill helst jobba med saker man kan och fallen som ger tuffare straff än case med låg eller snudd på ingen påföljd, säger han.
KANSKE KAN DE färska lagändringarna ändra på saken. Under riksdagsdebatten var politikerna förvånansvärt överens om att straffen varit för låga och inte speglar samhällets syn på brottets allvar. Den 1 juli 2022 infördes grovt djurplågeribrott, som ska ge fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Allvarligt lidande eller stort antal djur är två av faktorerna som kan tas med i avvägningen. En justering som är lätt att missa är en skarpare skrivning om kontrollmyndigheternas skyldighet att anmäla misstanke om brott mot djurskyddslagen. Djurens Rätts förhoppning är ett synligt uppsving av antalet anmälningar framöver. Men bara för att fler anmälningar hamnar hos polis och åklagare, så behöver det inte betyda att fler blir dömda för djurplågeri. Peter Stålborg konstaterar att det inte finns några lätta lösningar.
– Det är en evig diskussion. Ska vi ha
djurpoliser? Särskilda djuråklagare? Det är svårt att sätta ner foten i den frågan, för det går att nå bra resultat vad man än väljer. Men helt klart behöver polis och åklagare kunskap om brott mot djur, och behöver förstå det komplexa juridiska begreppet lidande, som ju är centralt.
Peter Stålborg vill gärna se att Sverige sneglar mot Finland.
– De har en del grundläggande bitar på plats som vi missat. En av de sakerna är att ansvaret för kontrollerna är mycket mer samlat, till skillnad från Sverige som har 21 länsstyrelser som jobbar individuellt med Jordbruksverket som den samordnande myndigheten. Dessutom har de djurpoliser, arbetar man mycket med sådana frågor blir man såklart bra på det man gör.
ETT STEG FÖR att öka djurens status i samhället överlag är representation i politiken, anser Djurens Rätt. Organisationen arbetar för att införa en Eu-kommissionär med ansvar för djurskydd, en särskild djurskyddsminister
i Sverige samt återupprättandet av djurskyddsmyndigheten, som blev en kortlivad historia åren 2004–2007. När myndigheten gick i graven flyttades djurskyddsansvaret tillbaka till Jordbruksverket, som också har i uppdrag att se till att landets livsmedelsproduktion ska öka, vara konkurrenskraftig och lönsam (enligt Jordbruksverkets djurskyddsstrategi). Djurens Rätt anser att myndigheten och ministern som ansvarar för djurskydd sitter på dubbla stolar, eftersom djurskyddsförbättringar ofta går stick i stäv med lönsamhet i lantbruket.
UNDER ARBETET MED åtalsanmälningarna har fallet med gården i Grums krupit under skinnet på Djurens Rätts medarbetare.
– Det är uppgivenhet man känner. Vi vet att det är så här, men att få svart på vitt att det är så otroligt utbrett, så många hundra ärenden vi inte kan hantera – där länsstyrelser anmärkt på brist och sedan inte gjort mer – man känner sig maktlös, säger Peter Stålborg.
Djurens Rätt sticker inte det långsiktiga målet under stol. Organisationen arbetar för att storskaliga djurfabriker ska försvinna och ser det som enda sättet att säkerställa att djur inte lider. För det fortsatta arbetet säger Benny Andersson att han "fått jävlar anamma" av att se länsstyrelsernas bilder och beskrivningar från djurskyddskontrollerna.
– Få saker har stärkt mig så mycket som att ta del av offentliga handlingar om svensk djurindustri – vi måste montera ner djurfabrikerna. Noll procent överraskning, men beviset att det måste ske förändring inom vår livstid är enormt starkt. ●
”Noll procent överraskning, men beviset att det måste ske förändring inom vår livstid är enormt starkt”